Filmtipset.se beskriver filmen.
När den globala ekonomin börjar knaka i fogarna, slår sig en ung aktiehandlare sig samman med den ökände Gordon Gekko. De har två mål med sitt samarbete: att förvarna om den kommande finansiella kollapsen och att ta reda vem som bär ansvaret för den unge aktiehandlarens mentors död.

Min tur.
Gordon Gekko lämnar sin fängelsecell 8 år efter sina bedrägerier sedan första filmen, han träffar på Jake, herren som ska gifta sig med Gekkos dotter Winnie. Jake råkar också vara en börsmäklare på Wall Street, precis som sin svärfar.
Jake åker motorcykel, Jake får problem och företaget han jobbar på går i konkurs, Winnie vill inte träffa sin pappa, Jake älskar pengar, Jake får problem, Jakes förebild tar livet av sig, Jake blir ledsen, Jake vill hämnas.

Gurgel, det är allt jag hör från handlingen och det töntiga manuset i andra filmen om Wall Street-gubben Gekko är mer än dåligt, det är en spottloska från en hemlös A-lagare som precis ätit 30 kaviarmackor.
Gekko som jag verkligen gillade som karaktär i första filmen har nu dött ut och han känns för... oGekko, kan man säga så tro? Filmen handlar inte om pengar, filmen handlar om den miserabla Jake som genom hela filmen tycker synd om sig själv så fort han upptäcker att han gjort något fel. Jake spelas på tomgång utav Shia LaBeouf (vilket jag hört ska uttalas LaBeef) och Douglas verkar inte ens intresserad av filmen. Skådespelar insatsen i stort sett från alla är platt och man finner varken karaktär eller särskillt bra samspel. Den person jag fann som mest talangfull var Carey Mulligan, hon som spelar Winnie. Michael Douglas, Susan Sarandon, Josh Brolin och Frank Langella, att så stora stjärnor väljer att inte göra bättre ifrån sig i en uppföljare till Oliver Stones mest kända filmer är nästan skandal.
Vad gjorde Oliver Stone när skådespelet var så uselt? Sov? Hur tänkte han när han läste manuset?

Historien är som sagt helt poänglös, om det äns finns en sådan. Bortsett från Miss Hulligan så fann jag även fotot överträffligt bra, rappt och snyggt, så det ska vara i denna typ utav film, så en fröjd för ögat, men ingenting man hålls underhållen utav. Fast filmen var väl inte helt genomrutten, nej, den hade trots allt sina stunder, scenen med Jake och Gekko i London t.ex, den enda scenen där man kände igen orginalkaraktären, eller rövhålet om man ska underlätta. Den var bra. Sedan började den väl... bra, helt okej början, men efter en timme så hade man tröttnat.
Kan inte fatta att just DENNA släpptes som världens dyraste Blu-ray (180.000 riksdaler), som tur var så fick man en motorcykel till det tjusiga och guldiga omslaget, sedan fick man en stämpel "mer pengar än vett i skallen" i Guiness Rekordbok också, grattis till vem nu som köpte den.

Alex är en slarvig påg som inte kan hålla tiden och arbeten kan han inte hålla.
Han är arbetlös, har familj men är ingen kämpare. När Alex glömt att både betala räkningar och hämta dottern på dagis kastade hans sambo ut honom. Alex hade nu bara sin bror i Hudiksvall att vara hos, vilket brodern inte heller gillar.
Men när Alex får jobb att arbeta på Paradiset, en mindre grupp med funktionsförhindrade som har att packa ved och lära sig knyta skor som vardagssysslor. Alex tycker att detta inte är kul, så han bestämmer sig att dem ska ha någonting kul att göra, när han fick höra dem sjunga så bestämde han sig, varför inte skriva upp dem till "Amatörjakten"?
Men vad säger dem arga föräldrarna om detta?

Filmen är en skön svensk feel-good film, man blir lite smålycklig faktiskt. Man märker hur alla dessa funktionsförhindrade utvecklas och mår allt bättre tack vare denna Alex, som spelas av Sverrir Gudnason är otroligt bra och förgyllar verkligen filmen, visst så är alla från Glada Hudiks Teatern härliga dem med, men Alex är helt perfekt.
En fin film om sökande efter en själv, utveckling och livet i allmänhet.

Men varför valde dem att sjunga just "Från och med du" av Oskar Linnros, en av de låtar jag faktiskt hatar med passion. Så otroligt meningslös låt. Må ha nått andra, men inte mig, på något vis.
Men det mesta av musiken är inget som är gjort för filmen vilket jag finner som en brist.
Manuset var inte heller i topptrim, känns lite gjord för SVT eller TV över huvudtaget.

Filmen får detta betyg på grund av brist på musik, klyschigt manus och Vanna Rosenberg.


(Extra halv stjärna för Sverrir Gudnason och Marie Robertsons insatser)

Vi hoppar snabbt in ett berättande där huvudkaraktären kortfattat förklarar situationen, på ett väldigt dumförklarande sätt, upprepande och ingen som helst smart skrivet. Han förklarar att 9 personer från en annan planet har ärvt en typ av kraft, alla dessa nio är nu jagade och ska en efter en mördas, i nummerordning.
När nummer 4 (huvudkraktären) blir upptäckt för sin "specialitet" eller ovanligt beteende och måste fly fältet med beskyddaren Henri till småstaden Paradise i Ohio. I Paradise har nummer 4 en ny identitet, John Smith. John måste vara väldigt försiktig om han ska kunna klara sig från ondskan som jagar honom, han är nämeligen näste man, efter att de 3 tidigare redan mördats. Men i denna lilla stan möter John sin största kärlek, finner sina egenskaper, sina krafter.

Jag fann filmen högst ointressant och alldeles för mycket tonårsdrama för att vara en sci/fi action film.
Manuset var verkligen skräp, men den hade en hel del bra i sig.

* En hund
* Finska Aliens
* Nummer 6

Alla scener dessa karaktärer medverkar är hur bra som helst, men resterande blir för långdraget. Flickan John blir förälskad i är så oerhört tråkig och hade ingen som helst karaktär. Den som agerade bäst, eller kanske lite överhuvudtaget var Timothy Olyphant i rollen som Henri. Actionsekvenserna var inte många, men det som fanns var väl inget nytt men mycket snyggt gjorda, mycket laser, många sparkar och en mindre portion humor mitt i alltet.
Om du känner att du måste se filmen så kan jag råda att bioupplevelsen inte blir så mycket större än på soffan hemma när man kan hyra. Tack och lov för gratis förhandsvisningar.

Christian har just förlorat sin moder i cancer, han och hans pappa flyttar in hos Christians farmor, ett stort, tomt, vitt hus. Christian finner den utomstående Elias när han först anländer till nya skolan. Elias är mobbad för att vara halvsvensk, kallad för råttan för hans tänder.
Elias pappa jobbar som läkare på ett flyktingläger i Afrika, han reser fram och tillbaka mellan länderna.
Christian är ett problembarn, det börjar med att han slår ner den skolans trakasserare med cykelpump och hotar med kniv. Det är bara början till vad han är kapabel till. Elias hänger på.

Filmen har ett så fruktansvärt bra band mellan de olika karaktärerna. Elias och hans pappa, Christian och Elias, sedan inte minst Christian och hans pappa. Konflikterna reflekterar på hämnd på olika sätt, hur hämnd kan påverka din tillvaro, hur hämnd kan vara risk för stora olyckor. Filmen är fantastisk på det sätt hur man får se Christian bli denna allt mer våldsamma psykopat. Hur han tänker och varför, oerhört bra skådespelare.
Mikael Persbrandt som spelar Elias pappa är oerhört bra, den som säger att Persbrandt är dålig skådespelare har helt klart inte sett Hämnden. Regin är fantastisk, klippningen extravagant och fotot är starkt.

Jag kan verkligen förstå varför filmen fick Oscar för bästa utländska film, nu har jag inte sett de andra filmerna men jag kände verkligen "detta är en Oscars-vinnare".
Musiken i filmen är väl lagom mycket att säga att den är bra, men det behöver inte utesluta hur perfekt det passar bildberättandet. Riktigt bra film om man kortfattar det hela, ett måste ses, helt klart.

Den kritikerrosade "Svinalängorna" är så överskattad så jag nästan önskar att jag inte sett den.
Det var väl just det som var i min skalle under dessa 99 minuterna. "Svinalängorna" är tydligen bra för att kritikerna lyckades fälla en tår. Men jag finner varken berättartekniken eller historien intressant. Föräldrar som missbrukar alkohol, misshandel. Jag vet inte, det må vara hemskt, men detta är väldigt vanligt inom svensk film så att man tröttnat.
Filmen gick väldigt sakta och man blev ju aldrig direkt tagen. Det är ju en skildring till verklighet, så långt är jag med, men att filmen ska vara bra bara för detta? Vuxna Lina kändes alldeles för miserabel för det som man fick se när hon var yngre. Att se sin fader så stupfull och misshandla sin fru, svära lite och se allmänt bitter ut är hemskt, men kom igen, det där var lite väl mycket. Jag ville ha mer info, varför mådde Lina SÅ dåligt som vuxen? Vad hände med pappan?

Lina och hennes familj är invandrare från Finland och bor nu i Skåne i en lägenhet, det är Mamma, Pappa, Lina och lillebror Zacharias. Pappa har svårt i Sverige och har det svårt med arbete, han hade 3 månader renhet fram tills det gick utför. Han söp sig full dagarna i ända, slog sin fru varje kväll. Lina är den som får ta hand om Zacharias, samtidigt som hon har sin egen fritid, simning så blir det väldigt mycket för denna flicka. Hon mognar mer och mer.
I vuxenlivet är Lina gift, bor i Stockholm och har 2 barn, dem åker till Skåne för att hälsa på Linas moder som ligger på dödsbädden. Lina har inte haft någon kontakt med sin mamma sedan hon flyttade hemifrån och nu åter i Skåne dyker känslorna upp.

Bortsett det jag inte förstår från filmen så finner jag att historien inte är topptrim, eller också så är det väl sättet dem visar historien som gör att jag inte gillade den. Jag fann t.ex "Maria Larssons eviga ögonblick" som en riktigt bra film, som även där handlar om en man som super sig full och slår sin kvinna.
Men kort summering innan jag drar igång massa onödigt dravel:
Hemska händelser, men uttjatat och dålig berättarteknik.

Lola är en ensamstöring, hon har inte direkt de flesta vännerna och är inte populärast bland killarna, när hon frågade Brent om han ville gå med henne på skolbalen så tackade han nej eftersom han redan har en dejt.
Lola gillade inte sin nekelse och fick på något sätt, gick väldigt undan, in Brent hem till hennes vardagsrum i hennes föräldrarshus, hon binder fast honom vid en stol och tillsammans med hennes lika rubbade fader gör dem en baluppsättning i storarummet. Brent i frack och Lola i rosa klänning och skor.
I denna stol blir Brent torterad brutalt, kommer han överleva?

Jag fann filmen riktigt snygg faktiskt, den hade över det vanliga i fotografi och kulisser.
Hon som spelar Lola (Robin McLeavy) var bäst i filmen, man kände verkligen vilken psykopat denna Lola var och bara med blicken och ett flin tränga fram en karaktär, en psykiskt störd karaktär är inte den lättaste matchen.
I övrigt, storymässigt är väl filmen inte den mest ovanliga eller något extra vagant.
Det som jag tycker var sämst i filmen var väl att den följde dessa 2 "historier" varpå den andra handlar om Brents kompis och någon random-tjej sittandes utanför skolbalen, i bilen röka på och sätta på varandra. Jag förstod inte meningen varför det ens skulle intressera tittaren, den hade ingenting med de övriga att göra.

Men alla scener med Lola, Brent och Lolas pappa var i hög klass och man kände sympati för Brent men ändå tänkte "jag vill se Brent plågas i 20 minuter till, bara för att se vad mer kan falla in i detta drama".
Men detta är en film jag inte direkt skulle välja att tipsa om till alla, kanske du som känner dig trött på den vanliga berättartekniken i skräckfilm under 2000-talet så kan väl detta vara något för dig.
(Dvs. inga tuttar, ingen stor man med kniv/yxa/machete/motorsåg eller dåliga stereotyper som dumma ungdomar i denna film).


Med det säger jag godnatt.

Inception, Inception, Inception... Vad i hela friden ska man skriva om den?
Jag menar, det är mycket, väldigt mycket. Men till att börja med så kan vi ju tala vad filmen handlar om.

Dom Cobb är en skicklig tjuv, han är den bästa i konsten att tränga sig in och stjäla andras undermedvetna hemligheter i drömtillstånd. Cobbs särskillda förmåga har fått honom till en eftertraktad spelare i denna förädiska värld av industrispionage, men på detta vis har han förlorat de han älskat mest. Men han får ett förslag, om han gör ett sista uppdrag, vilket är att åstadkomma det omöjliga... Starten. Cobb och hans specialteam får uppdraget att inte bara själa en idé, utan att plantera en. Om de lyckas så blir det det perfekta brottet och Cobb får sitt liv tillbaka. Men ingen noggrann planering eller expertis kan förbereda laget för farlig fiende, som tycks förutsäga varje steg dem gör och tar, detta är en fiende som bara Cobb kunde ha sett komma.

Filmen låter så mycket mer komplicerad än vad den faktiskt är, eller, om man blir ett med filmen så finns det ingenting som får en att tvivla att detta är en logisk film, eller, inte logisk men man fattar vad som händer om ni förstår vad jag menar. Det är väl lite av den typ av film som man egentligen tycker är överskattad men ändå bara älskar för dess brutalt fantastiska special effekter, dess magiska klippning och Leonardo DeCaprios närvaro. Christopher Nolan satsar som vanligt stort och pampigt och har ännu en gång kompositören Hans Zimmer med sig på soundtracket (inte Zimmers bästa men helt okej).
Allt det tekniska är helt fantastiskt, mestadels just det som lyfter filmen till en sån stor favorit. Men även under filmens lopp finner man själva historien allt mer intressantare och mer spännande.

Med rullande gator, snurrande broar, springandes runt i kvadrat och slow-motion gör filmen till den filmen folk velat se i 3D, men jag som inte alls är förtjust i denna nya 3D-trenden där allt blir till 3D säger jag, som Paul McCartney, Let it be. Det är en fröjd för ögat redan nu så det behövs inte.
I övrigt så finner vi en del bra aktörer och aktriser i denna film såsom Joseph Gordon-Lewitt, Ellen Page och Cillian Murphy.

Detta är väl ganska mycket vad jag kan säga om den...
Men se den, den är dock inte till för alla.

Västern är inte min starkaste sida, lite novis eftersom jag inte sett sådär jättemycket. Men jag vill nog konstatera att jag sett tillräckligt med Western så att jag ska kunna säga att detta är den bästa i sin genre under de senaste 30 åren.
Den är som en färdigslipad diamant. Den blänker och ser bara perfekt ut. Jag finner ärligt talat inte någon som helst nackdel i filmen. Musiken var helt fantastisk, fotot var makalöst och de detaljrika kulisserna var helt magiska. Det kändes verkligen som en tillbakablick, verkligen.

14-åriga Mattie förlorar sin fader på ett orättvist sätt, han blir mördad utav Tom Chaney, en simpel bandit som rånar tåg bl.a. När Mattie hyr en sheriff för att få tag på denna mördare för att få rättvisa så möter dem även på en Texas Ranger vid namn LeBouf som även han jagar denna Chaney för ett brott han begått i Texas. Tillsammans rider dem ut på jakt efter denna man, med en hel del konflikter förstås.

Jag kan med handen på hjärtat vilja säga att skåspelarna är fantastiska, men vill även säga att det kunde bli snäppet bättre för att bli ett solklart mästerverk. Men annars finns det väll ingenting man vill ändra på, inte byta ut skådisarna, bara gett dem lite mer tid för att få komma in i accenten. Men annars gör alla tre ett bra jobb (Hailee Steinfeld, Jeff Bridges och Matt Damon).
Men som sagts tidigiare så är fotot fenomenalt, helt fantastiskt. Vill väl säga att all tekniskt var superb, ljudet var skarpt, bildkvalitén var fantastisk och ljussättningen var vacker. Manuset hade både humor och action, den hade känsla och var inte allt för komplicerad. Bra skit kort och gott från bröderna Coen.
Jag har väl inte så mycket mer att säga mer än, gå och se själva, skriv gärna vad ni tycker om filmen i kommentarlådan under.

I King's Speech får vi en mer inblick på kung George den VIs talhandikapp. George den VI har haft många talpedagoger men ännu har ingenting lyckats förminska stammningen. Lionel Louge var en avdankad skådespelare som inte fick mycket roller för sin höga ålder, men hans kunskap i retorik var höga och valde att hjälpa stammande människor vid sidan av. Elizabeth introducerar George för Lionel och de kommer sakta men säkert allt närmare varandra.
Louges hjälp är stor och när prins George blir kung George har dem båda en framtid tillsammans.

Hoppas ni nöjer er med den beskrivningen, om jag ska vara helt ärlig vet jag inte hur jag skulle kunna förklara filmens handling på ett sätt där jag inte avslöjar något för er som inte är så medvetna om kung George.
Filmen har en helt fantstisk ensemble som gör bra ifrån sig. Colin Firth gör absolut sitt bästa, vilket känns ganska mycket som en "once in a lifetime". Men sitt livsroll som kung George VI är inte så pjåkigt, speciellt inte när det gäller denna Tom Hooper film med ett lysande manus, lysande soundtrack och fenomenal bild.
Jag finner filmen väldigt intressant rakt igenom och den är träffsäker på alla sätt.
En annan grej jag är djupt förtjust i är hur dem fångat färger och rörelser på ett så elegant sätt, där det varken är för lätt (som Pride & Prejudice) eller för mycket (som Marie Antionette), visserligen så jämför jag med kostymdraman, vilket detta inte är, men färgerna känns ändå på något sätt detsamma.
Måste även nämna Geoffrey Rushs stiliga prestation. Så ödmjukt och elegant var ganska längesedan jag såg en biroll vara. Tummen upp för honom.


Det jag mindre tyckte om var Timothy Spalls version utav den store mannen Winston Churchill, det kändes alldeles för opålitligt och gav det inget som helst trovärdighet, fanns ingen känsla, kändes ganska mycket som ett framträdande i närmsta kyrka. Sedan vill jag väl kasta lite skit på Helena Boham Carter, jag gillar henne, det är inte det, men det kändes inte rätt med henne som Queen Elizabeth, jag kände inte igen henne i denna skepnad. Men bra prestation men fel ansikte.

I övrigt så är filmen bland de 10 favoriterna av 2010 och kommer förmodligen att ses igen, någon gång i framtiden.

"Tusen gånger starkare" handlar om den svenska typiska låg-mellanstadie skola, där varje individ delas upp i grupper, där dem snyggaste tjejerna är dummast, där dem smarta killarna blir nördar, dem smarta tjejerna är tysta och dem tuffa killarna är kungar. Killarna får större uppmärksamhet och förändringar måste ske.
Allt handlar om att få synas, det där Saga kommer in, en ny tjej som är utåtriktad och positiv. Hjälper mer än gärna tjejerna att överrösta killarna. Tysta Signe visar att även hon kan förändras.

Filmen har både bra och dåliga egenskaper. Den bra egenskapen är just budskapet och sättet dem fångat karaktärerna på skolgården, trots sin stereotypiska yta så stämmer det ganska mycket in. Men tyvärr så är den inte sådär fullt ut genomtänkt. Känns som att den vill säga mig något men når inte ända fram. Scenerna känns inte klara och det är alldeles för kaotiskt, hur många dagar utspelade den sig under? Man vet inte, man får reda på att det är ny skoldag 3 gånger under filmen och eftersom filmen endast utspelar sig på skolan så hade det varit trevligt med en siffra som nämns i slutet av filmen.
Men en sak som jag är väldigt belåten med är just hur man lär sig känna karaktärerna på en enda plats, det var ju så här man lärde känna sina skolkamrater, man visste inte vad som hände utanför skolan, bara just på plats.

Tekniskt så är det inget nytt i filmen, varken bildmässigt eller ljudmässigt.

När jag först såg trailern till filmen "Black Swan" så blev jag helt tagen och tänkte, denna måste jag se.
Jag blev inte besviken, längesedan jag sa "WOW" i eftertexterna. Liksom "Requiem of a Dream" så har Darren Aronofsky fått fram ännu ett mästerverk. Regin är helt fantastisk måste jag faktiskt säga. Filmen är inte vad du hört om, den är bättre. Mycket bra prestation där Aronofsky väljer att handskas med psykiska tankar och schizofreniska skildringar mellan gott och ont. Filmen är läskig på detta vis och skapar någon form av värk i dig, speciellt framåt slutet när balletten ska visas upp på premiärdagen.

Nina är en präktig och överansträngande pedant som vill att varje danssteg ska vara perfekt.
Hon bor med sin ömsesidiga moder i sitt rosa flickrum. Modern är en avdankad ballerina som fick ge upp sin "karriär" för sin dotters skull och sätter nu stor press på dottern. Men hon upptäcker att något är fel när Nina får rollen som Swan Queen i uppsättningen inför Swanlake. Nina har White Swan-dansen i en elegant perfektion medans, tack vare hennes pedanthet, inte lika mycket Black Swan-dansen. Hon anstränger sig riktigt mycket, även fransosen Thomas försöker få fram denna svarta sidan ur Nina. Nina försvinner allt mer och mer från sin präktighet och in i den vemodiga och själviska Black Swan. När hennes "rival" Lily blir ersättare eller "uti-fall-att" så brister det.

Natalie Portman gör absolut en av hennes bästa insatser någonsin. Hon är så innerhört närvarande och är helt fantastisk i det hon gör med denna filmen. Hon hyser en så stark karisma och ger verkligen allt.
Mila Kunis som spelar Lily är oerhört bra. Jag har annars funnit henne medioker, ni vet, det emellan bra och dålig (inte och:et).
I övrigt känns filmen både poetiskt och filmiskt mästerligt, fotot är fantastiskt, ljudet och musiken är båda helt fantastiska. Manuset är starkt och djupt, kan ta något tag för folk att förstå hur jävla djupt manuset är och hur djup filmen blir. Helt fantastisk säger jag bara.
Ett måste för allt och alla. Helt klart ett mästerverk. (Postern SKA hänga på min vägg!)
Bäst 2010.

Woody och gänget är nu tillbaka återigen i ett tredje äventyr. Denna gång råkar dem hamna på dagiset Solsidan där dem hamnar på den avdelning som är kaotisk bland barnen. Teddy styr och ställer och är den som placerar ut de nya leksakerna, när han själv och hans crew finns på avdelningen med barn som uppför sig, de äldre barnen. Woody vet att Andy aldrig skulle lämna bort sina leksaker på detta viset, han bestämer sig för att försvinna, med eller utan resterande leksaker. Men när Woody väl lyckas rymma blir han upphittad av den lilla flickan Bonnie som tar med sig Woody hem, där träffar han Chuckles, en clown med en sur min. Chuckles berättar hur Teddy och han en gång var älskade men sedan borttappade, när Teddy upptäcker att han blivit placerad av en annan Teddy så blev han elak.
När Woody förstår att han måste tillbaka till Solsidan för att rädda sina vänner och ta med dem hem till Andy så har de blivit fångar. Kommer dem att lyckas att rymma från detta ständigt övervakade dagiset?

När jag satt på biografen med mina 3D-glasögon, glad som ett barn på julafton, i väntan på att efter 11 år nu äntligen få se ytterligare en Toy Story rulle. Också rullar vi igång med kortfilmen "Dag & Natt"där natten slåss mot dagen, snygg film som underhåller dem 4-5 minuterna det är. Sedan så börjar filmen, och ack en sån film.
Pixars animation tränger verkligen igenom in på skinnet, ögonorgasm varje minut, varje sekund. Att karaktärerna är perfekta och genuina är ingenting som behövs nämna, detta visste folk redan från början men dem nya karaktärerna är roliga, charmiga och helt fantastiska. Musiken som åter är gjord av Randy Newman, en man som även gjort musiken till Bilar och Ett småkryps liv, även de två tidigare Toy Story filmerna.

Mina personliga tankar angående detta äventyr till film är bara positiva, filmen ger den typ av spänning, som jag som fan finner oerhört spännande, jag satt faktiskt och blev lite tårögd vid slutet, annars bjuder den på mycket skratt och stor portion underhållning. Ett måste att ha i DVD/Blu-ray hyllan.

Åsa-Nisse har varit en favorit i svenskars hjärtan men ett hat i kritikernas pennor. Alla 21 filmer som skapats har alla fått samma omdöme, hur dålig den är, hur oengagerat det är etc. När jag läst alla dessa recensioner om alla Åsa-Nisse så har jag bestämt mig att undvika så många som möjligt, har endast sett två av de tidigare filmerna.
Men nu när Henrik Dorsin och Rikard Ulvshammar tog över skrivandet av manus och en hel drös av Sveriges skådespelarelit så tänkte jag, denna vill jag se. När jag såg att det fanns biobiljetter att hämta blev jag ännu gladare. för nu skulle jag få se filmen på bio helt gratis.
Det var väl vad jag hade förväntat mig, en dålig film med stor portion humor. Det mesta finns kvar ifrån de gamla, fräckisarna, slagsmålen och spriten. Kjell Bergqvist gjorde ett bra jobb som "Nässä" och Michael Segerström ännu bättre som Klabbarparn.

Hela byn kryllar av kända skådespelar såsom Henrik Hjelt, Allan Svensson, Brasse Brännström och Henrik Dorsin för att bara nämna några. Men även Johan Glans och den underbara Göteborgaren Maria Lundqvist knöser in i Knohult.

Åsa-Nisse uppfinner Dunderpumpen som skulle vara till för att få fram vatten, men istället så får de en fontän av olja.
Nu vill Skånes patronium åt denna mackapär. Och gör allt för att få tag på den med hjälp av statsministern och hel hög med pengar misslyckas dem. Men dem ger inte upp, det går så långt så att hela Knohult bestämmer sig för att bli en egen självständig republik, ett eget land med egen valuta (Knonor, vilket är tio gånger så starkare än den svenska). Hembrändt är lagligt och Åsa-Nisse Nilsson är president.

Men det är inte bara det att Sverige vill åt Dunderpumpen, nu när världen fått reda på det ska den förstöras, vad och hur ska president Åsa-Nisse lösa detta? MED EN BALLONG OCH ETT HAGELGEVÄR SÅKLART!!

Med satir och ironi blir det en skön film där Dorsin gör narr av Hitler, 2 gubbar rider på en älg och ballong vs. ett stridsplan. Löjligheter och överdrifter gör filmen ändå riktigt skön att titta på, så trots mitt låga betyg så tycker jag inte att den ska utefå en koll, perfekt att se med familj och vänner, bara för att få skratta.

Charlie Chaplin har i princip hörts från alla läppar fån 15 år och uppåt, en legend som får de flesta komiker låta som att dem läser telefonkatalogen. Ett geni som som skrev manus, skapa musik, agerade och skapade film. Både självproducerat och regi gör Chaplin till en av de mest främsta filmskapare genom tiderna. Hans agerande innehåller stora gester med kropp och ansiktsuttryck. Vi alla har sagt hans namn och det lär fortsätta på det viset.

Moderna tider handlar om en hård arbetare som bara vill vara. Han behöver inte det vi flesta söker. Men den dagen han fick ett utbrott på arbetet och åkte in på hispan startade ett nytt liv. Fabriken har stängts så det är problem på gatorna i stan, arbetslösheten skapar kaos och stora upplopp. Filmen är en satir mot maskinerna och visar hårt arbetande människor blir arbetslösa för att sedan kämpa för att kunna överleva.

Men Chaplins karaktär åker av misstag in i fängelse där han räddar sheriffen och tre väktare från att bli inlåsta i en cell av tre andra fångar, han blir belönad med komfortabel vistelse i fängelset fram tills han får gå fri med ett rekomendationsbrev från självaste sheriffen till hjälp för att lätt få ett arbete i de hårda tiderna.
Det går inte så bra för Chaplin med hans klumpighet på de nya arbetet, så han bestämmer sig för att återvända till fängelset. Han krockar in i den föräldralöse och efterlysta Ellen, med henne ska han nu kämpa för ett liv utanför galler.

I filmen blir Chaplin hög på kokain inne i fängelset, full på jobbet, intagen för våld mot tjänsteman och lös i magen av te.
Filmen ger en hel del skratt eller leenden, den ger underhållning i högsta kvalitet och har ett otroligt snyggt foto.
Handlingen känns lam och en del händelser upprepas allt för många gånger, men med den charmen och glimten i ögat Chaplin har gör inte det någonting, trots sitt upprepande och fånerier får det allt verka så nytt.

Läste att denna egentligen skulle vara film med dialoger, där Chaplin skrivit ett manus men ändrade sig efter en inspelningsdag att detta ska bli en stumfilm med ljudeffekter och del-dialoger. Endast röster från maskiner hörs och sången inne på restauranger, men annars är det ingenting som spottas ur någons mun.

Vi ser klart och tydligt (såsom "Diktatorn") Chaplins kommunistiska sida.

Betyg: 4/5

Mickey (Mark Whalberg) är en ung boxare som finns bakom sins brors Dickys (Christian Bale) skuggor. Dickey är Lowells stolthet och har varit en profossionell boxare som nu har ett TV-team bakom sig. Dicky är mest känd för sin vinst över Sugar Ray Leonard där det ännu är osäkert om det var en teknisk Knock-Out eller om Sugar Ray slant i ringen och föll på ändan. Dicky är Mickeys tränare och deras mor är manager. Dickey är beroende utav narkotika och kommer försent på träningar och är inte helt med i skallen. TV-teamet som Dicky lurar folk ska filma hans come back kommer egentligen från HBO och gör en dokumentär om Dickys vandring från profossionell boxare till kriminell knarkare.
Micky träffar Charlene (Amy Adams) på en bar där hon jobbar som bartender. Allt ändrar sig, hon ser hur Mickys familj behandlar honom och vill få ut honom ur deras egna management om man säger så, när Dicky hamnar i kåken för våld mot tjänsteman, stöld och misshandel och drar Micky med sig (som fått sin högerhand sönderkrossad) drar Micky sig ur familjen och går sin egna väg till att få en titel i boxningsmästerskapen.

Filmen var helt fantastisk, den hade väl i princip allt, action, komik, spänning och drama. Den har sina starka intriger och en mycket bra ensamble. Regin (David O. Russell) tyckte jag var fenomenal, fantastiskt band mellan Wahlberg och Bale, även fotot som kändes på riktigt gjorde det vackert. Redan introt med Bale sittandes i soffan och snackar och bryter fjärde väggen (tittar in i kameran) finner jag ganska så makalöst. Hur filmen börjar med att visa hur bandet är mellan de båda bröderna är verkligen också ett wow, ju djupare filmen går, ju bättre blir det. Kan vara väldigt mycket för ett fantastiskt manus, en fantastisk Adams och en helt fenomenal Bale.
Bale gör en oerhört bra prestation, kanske hans bästa, helt klart fantastisk och är på gränsen mellan "Bra" och "Överdrivet", d.v.s helt jävla strålande, tycker absolut att han ska få en Oscar för bästa manliga biroll, har ännu inte sett King's Speech, men jag hoppas. Den svalda aspiratorn från "The Dark Knight" är upphostad.

Kan absolut, eller jag kommer att rekommendera filmen för alla. Helt klart topp 3 av all boxningsfilmer någonsin, ska det vara sport på film så ska det vara boxning.

BETYG: +4/5

(Filmen är nominerad en Oscar för Bästa film, Bästa regi, Bästa redigering, Bästa manliga biroll (Christian Bale), Bästa kvinnliga biroll (Amy Adams och Melissa Leo), Bästa manus).

 

I jämförelse med Pixar och Dreamworks finner jag Dreamworks väldigt eftersträvande medan Pixar, i teknologi ligger långt före, så har jag tänkt väldigt ofta. Men nu när jag såg Draktränaren finner jag dem inte alls lika efter som förrut, dem har lyckats springa snabbt ikapp. Men nu när Pixar väljer att tona ner för att göra Cars 2, så känns det som ett riktigt dumt steg, fortsätter Dreamworks på detta sätt så lär dem få ett rejält försprång.

För jag finner Draktränaren som en stor förbättring från Dreamworks, både story-mässigt och tekniskt. Mycket vackra vyer genom hela filmen.

Den hamnar helt klart bland topp 5 av bästa animerade filmerna någonsin och jag ser mer än gärna om den, flera gånger. En salig blandning innehållande med komik, spänning, action och drama, storartad historia som slår ut Eragon och Dragonfly i hästlängder. Filmen är en av de mest underhållande under 2010, helt klart, skulle inte förvåna mig om den plockar hem Oscar för bästa animerade film i år, trots det att jag håller tummarna för Toy Story 3.
Starkt manus och stabilt tidsmässigt, vikingar slåss mot drakar, hur fel kan det bli?

Den tonårige vikingen Hiccup lever på ön Berk där befolkningen kämpar emot plundrande drakar för sin överlevnad. Hiccup är mest känd för sin oförmåga att slåss mot drakarna och får ständigt order om att hålla sig undan i stridens hetta. Under en nattlig drakattack verkar det dock som att han lyckas med att skjuta ned en drake. Ingen tror på hans påstådda bedrift så han beger sig själv iväg för att hitta draken. Hiccup kommer att inse att mycket av det man tidigare känt till om drakar varit fel.

Filmen är ett måste för alla åldrar, helt klart en elegant film med glimten i ögat.

BETYG: +4/5

Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) är ett lesbiskt par som har två barn tillsammans, Joni (Mia Wasikowska) och Laser (Josh Hutcherson), som blivit till genom konstgjord befruktning. Barnen är nu tonåringar och innan Joni börjar college till hösten finns det en sak som hon och hennes bror vill göra - träffa sin biologiska pappa. De lyckas spåra honom, men hur ska de kunna övertyga mamma och mamma om att de även behöver en pappa i huset? Han är ju ingen riktig pappa enligt mammorna, bara en"donator".

Jag hade ingen aning om hur jag skulle skapa en egen handlingstext till denna film så jag kände tyvärr tvungen att kopiera via filmtipset.se, men det hoppas jag är okej.
Jag vill sätta filmen i två olika fack, jag vet inte vad jag ska tycka. Jag gillar verkligen filmen, mer än vad jag trodde att jag skulle göra från första början. Det är bra regi, manus, bra agerande, bra scenografi, bra foto och den är underhållande. Men sedan är det budskapet jag inte riktigt var nöjd med, vad var det? Kändes väldigt mixat och blandat med flera budskap, blev lite för överentusiastiskt.
Men jag som är en positiv krabat så ser jag på den ljusa sidan, oerhört bra film och den har det som gör en film bra.
Stor eloge måste jag säga till Mark Ruffalo som även är nominerad till bästa manliga biroll i Oscarsgalan.
Ett måste ses tycker jag.

Betyg: +4/5

(Filmen är även Oscarsnominerad till Bästa Film, Bästa kvinnliga huvudroll (Annette Bening), Bästa manliga biroll (Mark Ruffalo), Bästa orginal manus)

2 nomineringar till bästa kvinnliga huvudroll.
Jennifer Lawrence VS. Nicole Kidman

Winter's Bone



Filmen verkar vara lite utav en Oscars favorit, men jag har ingen som helst aning om varför.
Jag fann den ganska så medioker, varken dålig eller bra, smått seg och en aning onödig. Varför blev den ens till?
Tror filmen skulle vara mästerlig som kortare film, i en sisådär 60 min, men inte som långfilm.

Ree är en 16 åring tjej som tar hand om sin sjuka moder och sina 2 småsyskon, knapert med pengar och mitt ute i ingenstans lär hon ut småsyskonen att skjuta och flå ekorrar. En advokat dyker upp utanför dörren och säger att hennes far är dömd för amfetaminlangning dyker inte upp i rättegång, han har böter att betala, betalas inte dem så pantsätts familjens hus, Ree bestämmer sig för att börja leta efter honom, men vem kan hon lita på?

Jag fann inte filmen tillräckligt intressant för att ens bry sig om vad som ska hända här näst, jag gillade dock den oscarsnominerade John Hawkes insats riktigt mycket, hans intällning till Teardrop var helt underbar.
Fotot var spektakulärt skabbigt på ett vackert sätt. Filmen känner jag tom i övrigt där jag märker att Jennifer Lawrence vill för mycket med karaktären vilket ibland blir pannkaka...

Betyg: 3/5

(Filmen är nominerad till Oscar för Bästa film, Bästa kvinlliga huvudroll, bästa manliga biroll och bäst manus baserad på tidigare utgiven förlaga 2011)


Rabbit Hole


Rabbit Hole är definitivt en film som verkligen ger en klump i halsen, dels att jag själv förlorat någon jag älskar i min närhet och att skådespelarna verkligen framför detta på ett otroligt gripande sätt.
Både Nicole Kidman och Aaron Eckhart imponerar verkligen, filmen har en vacker handling och vackert budskap. Den bär på något så oerhört tungt men lyfter det som bomull. Lättsmält blandat med den klump man har i halsen ger en tittare ett starkt tycke om filmen. Jag hoppas ni förstår vad jag menar, men det är svårt att beskriva vilka känslor man får av filmen, sällan man ser Nicole Kidman i en film som inte är smått amorös, men här, här. WOW.

Becca och Howie har förlorat sin fyra åriga son som blev påkörd av en tonåring.
Becca och Howie sörjer deras hemska förlust och försöker göra allt för att få bort den hemska tanken/synen.
Becca gör det på sitt vis och Howie mer på den, enligt honom, "normala" stadiet (dvs. terapi).

Det är väl allt jag kan säga om filmen utan att avslöja allt för mycket, men filmen är helt klart mycket gripande och visar sorgen på ett smått genuint sätt. Me like. Se den.

Betyg: 4/5

(Filmen är nominerad till en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll)

Let Me In är Matt Reeves tolkning utav den välkända romanen "Låt den rätte komma in" där en ensam och vilsen pojke möter en ensam och vilsen flicka, men flickan är ingen vanlig flicka, hon är en vampyr.
Jag vet inte hur jag ska börja faktiskt, för att jämföra med svenska filmen (har ännu inte läst boken ska ge mig in i den snarast) så är denna amerikanska revision väldigt ytlig, man känner inte med karaktärerna och det är för avskalat, du ser helt naket vad du får. Tempot är inte alls desamma, den ger inte samma kalla poetiska känsla som Alfredsons tappning gör. Det är mer karaktärer i den svenska tappningen med, vi lär oss känna de som har öden i filmen, vilket vi inte alls gör i denna. Men jag vill inte smutskasta Let Me In helt, för jag finner den som både underhållande och bra. Skådespelarna är helt klart bättre i denna än Alfredsons, en annan fet tumme upp är sättet dem funnit scenografi och mode som i den svenska. Mycket som är hämtat och taget och gjorts på ett lika bra sätt, sedan finns det ju tillfällen där Reeves inte alls vet vad han håller på med, han väljer att dra ut och förvärra situationer under filmens gång, förplatta karaktärerna och vrida på dem. Det gillas inte, men jag förstår vad Reeves vill åstadkomma, han vill ge den bilden han inte fick se i svenska filmen, någon Romeo & Julia historia.

Men om man ska summera filmen, utan att jämföra med första filmen så är den en rätt så underhållande film som kunde ha potential men bromsade snabbt. Många scener som var oviktiga och ointressanta. Jag finner ingen anledning till att se filmen i sig, men den är som sagt underhållande, men trängs som en i mängden.

Betyg: 3/5

Man har sett väldigt mycket lågbudget i sitt liv och eftersom jag intresserar mig utav hur folks kreativitet kan bära fram en film med en stram budget och tom meritlista så kan man finna väldigt mycket inspiration.
Birdemic är inte den typ av film som kan ge någon som helst amatörfilmare någon som helst inspiration. Med dess ganska så höga budget på 10.000$ (eller ca 66.400 svenska kronor) ger en fundering på vad resterande 9.000$ tog vägen. Jag menar, tekniskt och materiellt så kan inte filmen kostat mycket att producera. Eller, 1000$ kan väl endast kameran gått på, så hela åtta tusen dollar fattas, vad hände? Det kan inte några direkt betalda skådespelare, dem var fruktansvärt dåliga hela bunten. Killen som hade hand med både ljud och redigering kan inte heller fått högt betalt. Detta är så fruktansvärt B, pinsamma scener, scen efter scen. Jag tror jag skratta så jag fick ont i magen. Ljudet var för sprakligt, osammanhängande och fruktansvärt opassande, ljudeffekterna vill jag nog inte ens tala om. "Fåglarna" i denna filmen är som hittat på närmsta nätsajt som har BIRd.SoUnD i MP3-fil. KWAH! KWAH!
Dialogerna var för mycket på varandra, avbrytande som kändes vilset.

Special Effekterna är där då ännu värre. Fåglarna ser ut att vara inklippta direkt från photoshop, med alldeles för hög kontrast och dess "animation" var inte vackrare, två bilder, gissar jag på, vingar upp och vingar ner. Kanske kan lura tittarna (om det ens finns fler? Måste det eftersom det kommer en uppföljare nu i år) att "dem flyger, ingen som märker något". JO! Jag upptäckte det och alla andra upptäckte det.

Men filmen är en blanding av Hitchcocks "Fåglarna", 8-bit Nintendo spelet "Duck Hunt" och ett kärleksbrev till Al Gore. Vet inte var jag ska ta ivägen när jag sitter och tänker på vissa dialogscener, här är är några av dem, så förstår ni nog vad jag menar (såg filmen utan svensk text, så kan du inte engelska så missar du inget).

Dem överlevande kommer in i en mack, fåglar jagar dem och deras vänner har precis dött.

Huvudkaraktären: Hi, the eagles killed our friend. Can I use your phone.

Mack Personalen: No, I'm sorry theresahdjkldhklgfh;dfshfdfh;bhdfhytyer hejsdfl'd'gkj'ngj'.

Huvudkaraktären: ...Really? Damn it!

Dem överlevande hittar professor Jones, expert på fåglar.

Becky: Sir, don't you know that these birds are attacking people?

Dr Jones: These birds? (pekar på döda fåglar)

Becky: Yes.

Dr Jones: No way. They're dead from the, uh, bird flu virus.

Ja, ni ser ju själva, detta är absolut en av de sämsta filmen jag skådat med båda mina ögon någonsin. Jag vet inte om jag önskar att jag kunde få tillbaka dem 95 minuterna i mitt liv, för att jag är ganska nöjd med att sett den.
Gillar du eller är du intresserad/nyfiken på extremt dålig film så är detta EXAKT vad du letar efter.
TRAILER HITTAR DU UNDER BETYG (Där får ni även ett provsmak på vad jag pratar om)

BETYG: X/5 (Inget betyg, den förtjänar inget)