Nu hoppar även Norge in i denna fiktiva dokumentärkänsel franchisen, USA gjorde det, Spanien gjorde det, Australien gjorde det och nu Norge. Här får vi återigen se allt via kameramannens och ett par ungdomars perspektiv.
Detta är dock den bästa i dess genre, visserligen så älskar jag [REC] men denna har mer än bara fantastisk berättande och iniativet att göra en film om troll i detta format. En nackdel är dock skådespelarna som medverkar i den, vilket inte är i topptrim. Men trots det att trollen inte ser ett dugg realistiska ut så är det formatet som får det intressant och får dig att helt och hållet nonchalera de fula trollen. Det viktiga är vad trollen gör, inte hur dem ser ut.

Filmen handlar om dessa studenter som väljer att göra en dokumentärfilm som projekt om tjuvskytte av björnar, vem ligger bakom dem och varför? Det visar sig att en trolljägare som är anlitad av staten och måste dölja trollspåren med en björn som de köpt in från bl.a några billiga tjuvskyttar från Ryssland.

Filmen visar ganska mycket över hur korkade människor kan vara, hur blindsinta vi är egentligen, det vi minst anar är en egentlig anledning till nedvälta träd o.s.v.
Men jag fann filmen underhållande och skulle inte alls förvåna mig om filmen dyker upp framför mig en gång till i framtiden. Troll är alltid underhållande, i stora eller små skaror.

80-talet = Slasher horror som inte visar någon som helst respekt i varken berättarteknik eller nya historier.
Allt var desamma, det hela började i princip med Halloween. En man som går runt och styckar ungdomar på en speciell plats. Sedan kom Mrs. Voorhees, sedan Jason Voorhees, sedan Freddie Kreuger och så fortsätter det. 300 uppföljare som går ut på exakt samma sak. Men ändå finns det där, underhållningen.
Dessa filmer visar att trots taskigt manus, taskiga skådespelare, taskig musik och helt värdelöst filmiskt att en film kan vara väldigt underhållande.

Men hur ska man betygsätta en film som handlar om ungdomar som ska vara ledare på ett sommarläger för barn varav varenda en av dessa 20-åringar blir spetsade av en arg gammal tant innan sommarlägret ens öppnat.
Hur tänker man då man ser en tös ser en yxa höjas, stannar till, skriker ett tag för att välkomna yxan i nyllet?
Det är svårt, mycket svårt faktiskt. Jag känner inte Fredagen den 13:e utan Jasons närvaro, trots att denna kom först, det är som Halloween 3, där Mike Myers inte är delaktig, vem vill se det?

Men man får väl tänka så att denna var först, det är såhär det egentligen skulle vara, men om nu inte film nr. 2, 3, 7000 inte kommit ut så hade ju inte denna haft samma kultstatus som den har. Ne, dålig skit, om ni frågar mig.

Filmtipset.se beskriver filmen.
När den globala ekonomin börjar knaka i fogarna, slår sig en ung aktiehandlare sig samman med den ökände Gordon Gekko. De har två mål med sitt samarbete: att förvarna om den kommande finansiella kollapsen och att ta reda vem som bär ansvaret för den unge aktiehandlarens mentors död.

Min tur.
Gordon Gekko lämnar sin fängelsecell 8 år efter sina bedrägerier sedan första filmen, han träffar på Jake, herren som ska gifta sig med Gekkos dotter Winnie. Jake råkar också vara en börsmäklare på Wall Street, precis som sin svärfar.
Jake åker motorcykel, Jake får problem och företaget han jobbar på går i konkurs, Winnie vill inte träffa sin pappa, Jake älskar pengar, Jake får problem, Jakes förebild tar livet av sig, Jake blir ledsen, Jake vill hämnas.

Gurgel, det är allt jag hör från handlingen och det töntiga manuset i andra filmen om Wall Street-gubben Gekko är mer än dåligt, det är en spottloska från en hemlös A-lagare som precis ätit 30 kaviarmackor.
Gekko som jag verkligen gillade som karaktär i första filmen har nu dött ut och han känns för... oGekko, kan man säga så tro? Filmen handlar inte om pengar, filmen handlar om den miserabla Jake som genom hela filmen tycker synd om sig själv så fort han upptäcker att han gjort något fel. Jake spelas på tomgång utav Shia LaBeouf (vilket jag hört ska uttalas LaBeef) och Douglas verkar inte ens intresserad av filmen. Skådespelar insatsen i stort sett från alla är platt och man finner varken karaktär eller särskillt bra samspel. Den person jag fann som mest talangfull var Carey Mulligan, hon som spelar Winnie. Michael Douglas, Susan Sarandon, Josh Brolin och Frank Langella, att så stora stjärnor väljer att inte göra bättre ifrån sig i en uppföljare till Oliver Stones mest kända filmer är nästan skandal.
Vad gjorde Oliver Stone när skådespelet var så uselt? Sov? Hur tänkte han när han läste manuset?

Historien är som sagt helt poänglös, om det äns finns en sådan. Bortsett från Miss Hulligan så fann jag även fotot överträffligt bra, rappt och snyggt, så det ska vara i denna typ utav film, så en fröjd för ögat, men ingenting man hålls underhållen utav. Fast filmen var väl inte helt genomrutten, nej, den hade trots allt sina stunder, scenen med Jake och Gekko i London t.ex, den enda scenen där man kände igen orginalkaraktären, eller rövhålet om man ska underlätta. Den var bra. Sedan började den väl... bra, helt okej början, men efter en timme så hade man tröttnat.
Kan inte fatta att just DENNA släpptes som världens dyraste Blu-ray (180.000 riksdaler), som tur var så fick man en motorcykel till det tjusiga och guldiga omslaget, sedan fick man en stämpel "mer pengar än vett i skallen" i Guiness Rekordbok också, grattis till vem nu som köpte den.

Alex är en slarvig påg som inte kan hålla tiden och arbeten kan han inte hålla.
Han är arbetlös, har familj men är ingen kämpare. När Alex glömt att både betala räkningar och hämta dottern på dagis kastade hans sambo ut honom. Alex hade nu bara sin bror i Hudiksvall att vara hos, vilket brodern inte heller gillar.
Men när Alex får jobb att arbeta på Paradiset, en mindre grupp med funktionsförhindrade som har att packa ved och lära sig knyta skor som vardagssysslor. Alex tycker att detta inte är kul, så han bestämmer sig att dem ska ha någonting kul att göra, när han fick höra dem sjunga så bestämde han sig, varför inte skriva upp dem till "Amatörjakten"?
Men vad säger dem arga föräldrarna om detta?

Filmen är en skön svensk feel-good film, man blir lite smålycklig faktiskt. Man märker hur alla dessa funktionsförhindrade utvecklas och mår allt bättre tack vare denna Alex, som spelas av Sverrir Gudnason är otroligt bra och förgyllar verkligen filmen, visst så är alla från Glada Hudiks Teatern härliga dem med, men Alex är helt perfekt.
En fin film om sökande efter en själv, utveckling och livet i allmänhet.

Men varför valde dem att sjunga just "Från och med du" av Oskar Linnros, en av de låtar jag faktiskt hatar med passion. Så otroligt meningslös låt. Må ha nått andra, men inte mig, på något vis.
Men det mesta av musiken är inget som är gjort för filmen vilket jag finner som en brist.
Manuset var inte heller i topptrim, känns lite gjord för SVT eller TV över huvudtaget.

Filmen får detta betyg på grund av brist på musik, klyschigt manus och Vanna Rosenberg.


(Extra halv stjärna för Sverrir Gudnason och Marie Robertsons insatser)

Hallåsan, jag har inget att uppdatera med faktiskt, så jag bestämde mig för att göra något, vilket fick bli just 5 favorit låtar från musik-film. Nu räknar jag bort låtar som inte är skrivna till filmen, såsom "Across The Universe" och "Pink Floyd - The Wall" etc.
För om det nu skulle gillas så skulle Beatles-låtarna ta alla platser.
Men här kommer mina 5 favorit låtar från deverse musikal-filmer jag sett (inte topp 5 musikaler).
Vilka är era favoriter?

5. "Magic Dance" - David Bowie från The Labyrinth

Att The Labyrinth skulle existera på denna lista var ett måste kände jag.
David Bowie gör enormt bra sångframträndande i varje låt.
Varför just "Magic Dance"?
Detta är den låt som faktiskt fick mig som barn, sjunga med i och scenen är en av favoriterna från filmen.





4. "My Friends" - Johnny Depp, Helena Boham Carter från Sweeney Todd

Stark låt där Sweeney berätter hans eländiga längtan till att återigen få tillbaka sitt gamla liv.
Att endast hans rakknivar är hans vänner, det föremål han kan få sin hämnd med, hans förflutna, hans minnen.




3. "Singin' in the Rain" - Gene Kelly från Singin' in the Rain

Denna finner jag som en absolut självklarhet i listan, fantastisk låt, fantastisk dans och sprider en stor glädje.





2. "Shake Your Tail Feather" - Ray Charles från The Blues Brothers

Blues Brothers är min absoluta favorit i genren, alla låtar är fenomenala och man kan dem alla.
Men denna med just Ray Charles är något särskillt, den har verkligen allt. Helt fantastisk.




1. "The Hell Of It" - Paul Williams från Phantom of the Paradise

Jag personligen finner denna låt till ett mästerverk, fantastisk text, fantastisk musik och filmen i sig är en av de bästa musikalerna som ännu inte upptäckt av många här i Sverige.

Vi hoppar snabbt in ett berättande där huvudkaraktären kortfattat förklarar situationen, på ett väldigt dumförklarande sätt, upprepande och ingen som helst smart skrivet. Han förklarar att 9 personer från en annan planet har ärvt en typ av kraft, alla dessa nio är nu jagade och ska en efter en mördas, i nummerordning.
När nummer 4 (huvudkraktären) blir upptäckt för sin "specialitet" eller ovanligt beteende och måste fly fältet med beskyddaren Henri till småstaden Paradise i Ohio. I Paradise har nummer 4 en ny identitet, John Smith. John måste vara väldigt försiktig om han ska kunna klara sig från ondskan som jagar honom, han är nämeligen näste man, efter att de 3 tidigare redan mördats. Men i denna lilla stan möter John sin största kärlek, finner sina egenskaper, sina krafter.

Jag fann filmen högst ointressant och alldeles för mycket tonårsdrama för att vara en sci/fi action film.
Manuset var verkligen skräp, men den hade en hel del bra i sig.

* En hund
* Finska Aliens
* Nummer 6

Alla scener dessa karaktärer medverkar är hur bra som helst, men resterande blir för långdraget. Flickan John blir förälskad i är så oerhört tråkig och hade ingen som helst karaktär. Den som agerade bäst, eller kanske lite överhuvudtaget var Timothy Olyphant i rollen som Henri. Actionsekvenserna var inte många, men det som fanns var väl inget nytt men mycket snyggt gjorda, mycket laser, många sparkar och en mindre portion humor mitt i alltet.
Om du känner att du måste se filmen så kan jag råda att bioupplevelsen inte blir så mycket större än på soffan hemma när man kan hyra. Tack och lov för gratis förhandsvisningar.

Christian har just förlorat sin moder i cancer, han och hans pappa flyttar in hos Christians farmor, ett stort, tomt, vitt hus. Christian finner den utomstående Elias när han först anländer till nya skolan. Elias är mobbad för att vara halvsvensk, kallad för råttan för hans tänder.
Elias pappa jobbar som läkare på ett flyktingläger i Afrika, han reser fram och tillbaka mellan länderna.
Christian är ett problembarn, det börjar med att han slår ner den skolans trakasserare med cykelpump och hotar med kniv. Det är bara början till vad han är kapabel till. Elias hänger på.

Filmen har ett så fruktansvärt bra band mellan de olika karaktärerna. Elias och hans pappa, Christian och Elias, sedan inte minst Christian och hans pappa. Konflikterna reflekterar på hämnd på olika sätt, hur hämnd kan påverka din tillvaro, hur hämnd kan vara risk för stora olyckor. Filmen är fantastisk på det sätt hur man får se Christian bli denna allt mer våldsamma psykopat. Hur han tänker och varför, oerhört bra skådespelare.
Mikael Persbrandt som spelar Elias pappa är oerhört bra, den som säger att Persbrandt är dålig skådespelare har helt klart inte sett Hämnden. Regin är fantastisk, klippningen extravagant och fotot är starkt.

Jag kan verkligen förstå varför filmen fick Oscar för bästa utländska film, nu har jag inte sett de andra filmerna men jag kände verkligen "detta är en Oscars-vinnare".
Musiken i filmen är väl lagom mycket att säga att den är bra, men det behöver inte utesluta hur perfekt det passar bildberättandet. Riktigt bra film om man kortfattar det hela, ett måste ses, helt klart.

"Burlesque" är en blek kopia utav klassikern "Cabaret", eller kanske skulle kunna korsa den mellan "Coyote Ugly" och "Cabaret".  Ali(ce) är en bonntös från Iowa som drömmer att få sjunga på scen. Hon lämnar den lilla staden för att ta nästa buss till Los Angeles. Men det är svårt att vara ny i storstan, det är svårt att få ett jobb som perfomer av något slag. När hon upptäcker klubben "Burlesque" kämpar hon för att stå uppe på scenen och skaka rumpa.
När Tess, klubbens manager upptäcker Alis röst så blir hon huvudnummret, men bakom scenen är det pengapress.

Jag finner filmen mest "underhållande för stunden". Det är ingen film man älskar.
Filmen är ingen höjdare i nyteknologin, men som underhållning är den helt okej, sångerna är väl inget jag skulle lyssna på och filmen i sig har man både sett tidigare och lär ofrivilligt se det igen.
Manuset känns inte helt färdigtsläpat, den har vissa dialoger som inte alls hade behövts, den har vissa scener som går alldeles för snabbt utan någon som helst förklaring om vad som hände näst, karaktärerna lärde man sig aldrig direkt känna och det guppar lite väl mycket bland de mer känslosamma scenerna.

Jag visste väl på ett ungefär vad Burlesque var för något innan jag såg filmen, jag visste att det var någon elegant förförande klädsel, typ "se men inte röra". Men showerna var snyggt korograferade och en helt okej (jag vill kalla det) "vinkelprocess". Men det jag hade mest problem med var väl just skådespelarna. Jag har aldrig varit ett fan utav varken Cher eller Christina Aguilera, visst dem kan sjunga men musiken har aldrig intresserat mig, det är väldigt mycket samma i denna film. Sedan är väl inte Aguilera den bästa skådespelerskan man kan hitta.
Men efter omständigheterna så tror jag inte att filmen är till för alla målgrupper, iallafall inte min.
Så jag säger som så, dra igång "Cabaret" med Liza Minelli istället, här missar du inget.

Den kritikerrosade "Svinalängorna" är så överskattad så jag nästan önskar att jag inte sett den.
Det var väl just det som var i min skalle under dessa 99 minuterna. "Svinalängorna" är tydligen bra för att kritikerna lyckades fälla en tår. Men jag finner varken berättartekniken eller historien intressant. Föräldrar som missbrukar alkohol, misshandel. Jag vet inte, det må vara hemskt, men detta är väldigt vanligt inom svensk film så att man tröttnat.
Filmen gick väldigt sakta och man blev ju aldrig direkt tagen. Det är ju en skildring till verklighet, så långt är jag med, men att filmen ska vara bra bara för detta? Vuxna Lina kändes alldeles för miserabel för det som man fick se när hon var yngre. Att se sin fader så stupfull och misshandla sin fru, svära lite och se allmänt bitter ut är hemskt, men kom igen, det där var lite väl mycket. Jag ville ha mer info, varför mådde Lina SÅ dåligt som vuxen? Vad hände med pappan?

Lina och hennes familj är invandrare från Finland och bor nu i Skåne i en lägenhet, det är Mamma, Pappa, Lina och lillebror Zacharias. Pappa har svårt i Sverige och har det svårt med arbete, han hade 3 månader renhet fram tills det gick utför. Han söp sig full dagarna i ända, slog sin fru varje kväll. Lina är den som får ta hand om Zacharias, samtidigt som hon har sin egen fritid, simning så blir det väldigt mycket för denna flicka. Hon mognar mer och mer.
I vuxenlivet är Lina gift, bor i Stockholm och har 2 barn, dem åker till Skåne för att hälsa på Linas moder som ligger på dödsbädden. Lina har inte haft någon kontakt med sin mamma sedan hon flyttade hemifrån och nu åter i Skåne dyker känslorna upp.

Bortsett det jag inte förstår från filmen så finner jag att historien inte är topptrim, eller också så är det väl sättet dem visar historien som gör att jag inte gillade den. Jag fann t.ex "Maria Larssons eviga ögonblick" som en riktigt bra film, som även där handlar om en man som super sig full och slår sin kvinna.
Men kort summering innan jag drar igång massa onödigt dravel:
Hemska händelser, men uttjatat och dålig berättarteknik.

Lola är en ensamstöring, hon har inte direkt de flesta vännerna och är inte populärast bland killarna, när hon frågade Brent om han ville gå med henne på skolbalen så tackade han nej eftersom han redan har en dejt.
Lola gillade inte sin nekelse och fick på något sätt, gick väldigt undan, in Brent hem till hennes vardagsrum i hennes föräldrarshus, hon binder fast honom vid en stol och tillsammans med hennes lika rubbade fader gör dem en baluppsättning i storarummet. Brent i frack och Lola i rosa klänning och skor.
I denna stol blir Brent torterad brutalt, kommer han överleva?

Jag fann filmen riktigt snygg faktiskt, den hade över det vanliga i fotografi och kulisser.
Hon som spelar Lola (Robin McLeavy) var bäst i filmen, man kände verkligen vilken psykopat denna Lola var och bara med blicken och ett flin tränga fram en karaktär, en psykiskt störd karaktär är inte den lättaste matchen.
I övrigt, storymässigt är väl filmen inte den mest ovanliga eller något extra vagant.
Det som jag tycker var sämst i filmen var väl att den följde dessa 2 "historier" varpå den andra handlar om Brents kompis och någon random-tjej sittandes utanför skolbalen, i bilen röka på och sätta på varandra. Jag förstod inte meningen varför det ens skulle intressera tittaren, den hade ingenting med de övriga att göra.

Men alla scener med Lola, Brent och Lolas pappa var i hög klass och man kände sympati för Brent men ändå tänkte "jag vill se Brent plågas i 20 minuter till, bara för att se vad mer kan falla in i detta drama".
Men detta är en film jag inte direkt skulle välja att tipsa om till alla, kanske du som känner dig trött på den vanliga berättartekniken i skräckfilm under 2000-talet så kan väl detta vara något för dig.
(Dvs. inga tuttar, ingen stor man med kniv/yxa/machete/motorsåg eller dåliga stereotyper som dumma ungdomar i denna film).


Med det säger jag godnatt.