I det sista kapitlet utav Star Wars så är äventyret återigen i centrum. Många jaktscener med mycket håll igång, nu i en ljusare och mer färgglad miljö sedan föregångaren.

I tredje delen av berättelsen om Stjärnornas krig samlas galaxens goda krafter för att slå tillbaka mot Rymdimperiet. Han Solo och prinsessan Leia sitter i fångenskap hos Jabba The Hutt. Luke måste slutföra sin träning för att kunna bli en riktig jedi-riddare, sedan väntar Lukes öde.

De bästa med filmen är just den spektakulära musiken, vilket också finns i de tidigare filmer, gillar även färgerna oerhört mycket och allt känns bättre färgmässigt än de tidigare.
Det sämsta med den tredje filmen, eller sjätte kapitlet är just alla dess Ewoks, vad har dem för mening? Egentligen?
Jag fann dem bara irriterande och onödiga. Något annat jag tyckte var mindre bra är Carrie Fishers prestation som prinsessan Leia som nu förminskats, kände egentligen inte alls igen karaktärsdragen, kanske är det regissören som inte varit fullt närvarande? Jag vet inte.

Men i övrigt så är filmen mer håll i gång än numero V och mer spänning.
Den spelar roll i Star Wars trilogin, sista i historien (hoppas vi på).
Vi lär dock få se många fler utåvor utav filmerna.
Mer orkar jag nog inte skriva, jag vet, smått oengagerande men nu e det så att jag är småtrött.

Andra filmen från orginal trilogin handlar kort och gott om att gänget från tidigare film beskydda galaxen från emperiet.
Dem blir attackerade på isplaneten Hoth. När Han Solo, Leia och Chewbacca lyckas fly beger sig Luke Skywalker sig iväg för att träna upp sig för att bli en jedi-mästare. Han finner den gröna Yoda som pratar på sitt egna lilla vis.
Luke måste bli jedi för att ha någon som helst chans mot Darth Vader och det mörka emperiet.

Många scener i denna film är bland de mest kändaste, vilket oftas gör att folk automatiskt tycker mest om denna uppföljare. Men egentligen så är det inte bättre än den första, vilket jag finner är den bästa i serien.
Episod V är lite utav en tease inför vad som komma skall. Det är inte ett lika stort äventyr som Episod IV hade,  den hade underhållning till max. Denna är mer mörk och djup, med en start till ett episkt äventyr, filmen kändes mycket som en prolog, vilket jag känner att jag sagt tidigare. Scenografin i denna film är fantastisk helt klart, detsamma gäller effekterna. Ljuset är bland de bästa jag sett i en Science Fiction film, vilket annars aldrig varit bland mina favorit-genrer.

Mer vet jag inte, mer än just det mest uppenbara att musiken är fantastisk, manuset är underhållande och skådespelarna har samma flyt som i första men som sagts tidigare, inte i samma underhållningsgrad.
Filmen får 4/5

Sorry alla mina vänner och bloggläsare, har haft problem med just blogg.se men nu är det igång igen och ni lär se recensioner på bl.a. Star Wars ep. V, Star Wars ep. VI och senaste Pirates of the Caribbean.
Så kolla in imorgonkväll då första recensionen lär ligga uppe, tack för ert tålamod, kolla gärna in alla andra bloggar jag följer, dem alla hittar ni bland "Länkar".

Regi: George Lucas
Medverkanden: Mark Hamill, Harrison Ford, Carrie Fisher
Speltid: 121 min

Vad ska man skriva när allting redan är skrivet ang. denna film?
Alla vet vad filmen handlar om, men för er som inte vet kommer här en snabb "summering".

Luke Skywalker är den vanliga vuxna tonåringen, han bor ute i öken-ingenstans med sin morbror och moster.
När dem fått loss två droider vid namn R2D2 och C-3PO så blir det en snabb rekyrtering med Jedi-mästaren Obi-Wan Kenobi var R2D2 visar upp ett meddelande från prinsessan Leia där hon ber efter hjälp, de måste snabbt agera som även leder den unge Skywalker och Obi-Wan till den skabbiga baren där dem stöter på Han Solo och hans trogna kamrat Chewbacca, Han Solo äger det snabbaste skeppet. Efter en muta på 17.000 så går Solo på att frakta dessa 2 personer och droider. Leia är fast hos den onde Darth Vader i det planet-stora skeppet Dark Star, hur ska dem fria henne?

Jag gjorde ett försök, men det blev väl ändå helt okej?
Ok, men vad tycker jag om filmen egentligen?
Senast jag såg filmen (bortsett från igår) var när jag var 11 år gammal, då hatade jag filmen, den var så värdelös att jag lade VHS-bandet i en låda jag brukade nonchalera. Men igår, 11 år senare ser jag filmen igen, jag förstod att jag var tokig som pojk, detta är en ultimat Sci/fi film som egentligen inte känns som sci/fi standard, mer som en äventyrsfilm med lasrar och robotar. Vi har allt en fantasy/äventyrs film har, stora fartyg, en hjälte, en bad guy, massa underliga monster och fantastisk pompös musik.
Filmen är i sig helt fantastisk vilket jag tror är allas förtjänst.
Den har det mesta som de flesta sagt eller skrivit tidigare, charmen, historien, dragningskraften och effekterna.
Effekterna tror jag dock blir bättre nu när den släpps på Blu-Ray, vilket kan bli spännande att se, mest hoppas jag på mer bas i ljudet och ännu starkare färger.

Det jag fann mest negativt är nog just Darth Vader som är lite väl lite ond, hade hoppats på mer.
I mina öron så låter han som en trevlig Adolf Hitler och hans karaktär känns lite som Robotnic, ni vet han med mustaschen och flinten i TV-spelet/TV-serien Sonic.

Men annars så är det en film som alla bör se, oavsett ålder.

Eftersom det inte dykt upp något på lite mer än en vecka så får jag recensera en hel filmserie.
Det fick bli just serien om Arthur.
Om ni inte sett andra filmen, läs inte handlingen till den tredje.



Arthur et les Minimoys:

10-åriga Arthurs morfar försvann spårlöst för fyra år sedan och nu riskerar hans mormor att förlora huset om hon inte kan betala alla räkningar. Arthur ger sig av för att söka efter skatten som hans morfar hade med sig från Afrika. Han hittar en hemlig väg till Minimojernas land och befinner sig plötsligt i en fantastisk värld full av överraskningar. Tillsammans med minimojernas prinsessa ger sig Arthur av på ett farlig äventyr i sin egen trädgård.

Arthur et la vengeance de Maltazard:
Tre år har gått sedan vi mötte Arthur för första gången. I natt avslutas månens tionde cykel och han kommer kunna återvända till Minimojernas rike. Minimojerna är lika fulla av förväntan. De har förberett en stor fest till hans ära. Men just denna dag, av alla dagar, beslutar sig Arthurs pappa för att förkorta familjens vistelse hos mormor. Precis när de ska ge sig iväg kommer en spindel släpande på ett risgryn som den placerar i Arthurs hand. På risgrynet står det SOS med stora bokstäver. Arthur förstår direkt, minimojerna är i fara! Han tvekar inte ett ögonblick att ge sig iväg till deras undsättning, även om det innebär att han måste klura ut en farlig väg tillbaka. När han för höra att ingen av Minimojerna sänt budskapet om hjälp! Nu återstår bara frågan om vem som gillrat fällan för att lura tillbaka Arthur?


Arthur et la guerre des deux mondes:
Den sista filmen i Luc Bessons trilogi om Arthur och minimojerna tar vid där den föregående slutade. Vi kan frukta det värsta. Maltazard har vuxit sig stor och är nu ovan jord och fast besluten att erövra vår värld. Arthur och hans vänner minimojerna måste överlista honom en gång för alla och för det krävs stor uppfinningsrikedom och mycket tur. Oväntade händelser får oväntade resultat.

Med en summering till vad jag tycker om filmserien är att den faktiskt håller, mer än vad jag hade väntat mig.
Luc Besson har bara inte lyckats fånga en bra trilogi för barn, utan även på ett slugt sätt släppt in oss äldre.
Jag gillar denna typ av äventyrliga underhållning.
Det är inte för mycket djup men heller inte för lite. Jag gillar dess knasiga form och viset trilogin är byggt  på.
Att man faktiskt fått invänta kommande med en cliffhanger. Det kan både vara farligt och bra, på så sätt att det kan skrämma iväg sin publik på dess förvirrande slut, kan göra folk förbannade för att de inte får ett slut alls, men även att man får spänning och väntar spänt på vad som ska hända i nästa film.
Jag personligen fick efter andra filmens slut ett temprament som lät "VAD I HELSKOTTA! DET HÄNDE JU INTE NÅGOT, ÄR DEN REDAN SLUT?". Men det gav mig även en spänning och detta är den enda animerade film som jag faktiskt tyckte var spännande att se en tredje film (inte sant, även för Toy Story). Första filmen gav nämeligen ett helt äventyr, utan något direkt avbryt, men det såg jag som ett mer eller mindre smakprov på vad som komma skall.

Tredje filmen ger denna typ av äventyt plus lite till. Den ger även mer spänning och mer actionscener.
Det jag inte finner som bäst är nog just animationen som inte är mer än helt okej. Men man finner Luc Bessons charm i de vackra färgerna och den stilrena redigeringen, vilket gör så att alla filmerna ger ett plus i sig.
Musiken är inte den bästa men innehar en hel del magnifika toner, vilket oftast sker under upptäckter av nya platser.
Kan uppmana redan nu att man INTE ska se allvarligt på filmen, se på den på det sätt den är gjord för, d.v.s barn, då lär ni ha kul. Bra att skratta till och sånt är ju inte alltid fel.
Trean är btw starkast i serien.

Arthur et les Minimoys

Arthur et la vengeance de Maltazard

Arthur et la guerre des deux mondes