Hej alla läsare, jätteglad att så många kikar in här på bloggen.
Som tack tänker jag tipsa om en julfilm/film som utspelar sig under julafton fram till den 24:e. En del har jag sett, andra inte (men kommer självklart se dem innan jag skriver recension).
Men det kommer väll bli en salig blandning för alla i hemmet, det kan jag garantera.
Kika in imorgon, då dyker den första julfilmen upp... Skål.

80-tals komedi när den absolut är som bäst. John Hughes som även gjort mästerverket "Breakfast Club" kommer här ännu en gång med en high-school komedi i högt tempo. Filmen har kvalitet i både teknologi och knivskarp, karismatiskt manus.

Ferris Bueller är en kaxig tonåring som dessutom är proffs på att skolka från skolan, utan att vare sig rektor eller föräldrar märker någonting. Nu ska han ta en fridag tillsammans med flickvännen men hamnar i oväntade äventyr.

Filmen har ett nostalgiskt uttryck, trots det att jag faktiskt såg den för första gången, nu i 22 års ålder. Fanns scener jag skratta underläppen av mig, sedan fanns det scener som verkligen gav en en feel-good känsla som verkligen lockade fram skratt. Hughes är verkligen mästare att framhäva vilsna ungdomar på ett sätt som får en att känna igen sig själv, både vuxna som nuvarande ungdomar. Filmen kan absolut se än idag utan att känna att du svävar in i en annan tidsepok. (Förrutom den fantastiska musiken)
Matthew Brodrick spelar Ferris oerhört bra, här visar han verkligen sina framfötter, vilket han tyvärr inte fått chansen till idag.En film som jag tycker att ni alla bör se, ni lär uppskatta den.
BETYG 4+/5 - Mycket, mycket bra.

Somewhere är en film som egentligen inte handlar om någonting alls...
Eller, jag fick reda på att huvudkaraktären är en skådespelare (vad för skådis har jag inte en blekaste aning om), han har en dotter, han fick stadsnyckeln i Milano och han somnar av att se på halvnakna damer valsa runt en strippstång.
(Och i en kvinnas kön.) Men filmen var en väldigt trevlig film, och väldans söt för den delen.

Ska försöka beskriva storyn på det sätt jag uppfattade den.

Johnny Marcos (Stephen Dorff) vardag består av köra runt i sin svarta Ferrari, dricka sprit, röka cigaretter och ha sex med så många flickor som möjligt. Cleo (Elle Fanning) är Johnnys dotter, en mycket kunnig och aktiv flicka som kan det mesta och sätter väldigt mycket ansvar i sig själv, Johnny och Cleos mamma är skilda och Johnny tar hand om Cleo när det mamman har tröttnat. Johnny har inte tid med sin dotter pga sin skådespelarkarriär, så även han är ofta borta.

Filmen var riktigt bedårande och jag finner den till en av de mysigaste filmerna jag sett, faktiskt.
Redan från första scen - sista är fantastiska. Riktigt bra och trovärdig dialog mellan tösen och pappan, humor i första klass och skådelspelet är fantastiskt. Elle Fanning är helt klart lika duktig som systern Dakota (Man on Fire, Runaways) och är sockersöt. Stephen Dorff gör en utav hans bästa insaster och får till sin karaktär knivskarpt. Vill även berömma Sofia Coppola för valet att han en musiktyst film, visst hör man lite då och då, men det är ytterst lite.
Jag vill se denna som nominering iallafall till Oscar 2011.
STORT + till att den inte slutar, livet bara fortsätter...

Mycket bra film, ett tips till alla 4/5.

Zombies som jag sagt tidigare är något jag finner speciellt. Det är inte denna skrämseleffekt det oftast är i skräckfilmer, det är mer tempot och goreeffekterna som är mer åt skrämselhållet. Trots det att zombies är mer coola än skräckinjagande och man väljer att kolla in make-upen och fotot, vilket man sällan gör i andra skräckfilmer.


1. Beyond The Re-Animator (2003)



Den elaka professorn Herbert West som användt människor som experiment för sin kemikaliska lekar är nu arresterad efter att ett av hans experiment mördat en flicka i ett villaområde. Han hamnar i fängelse och får livstid. Den mördade flickans bror såg henne bli brutalt ihjäl slagen av en man. Pojken såg gripandet av West och bestämde sig för att möta honom igen.
Han utbildar sig till läkare och börjar som vårdare inne på samma fängelse, 13 år senare, för att möta West och utöka hans forskningar för att hjälpa människor. Wests experiment är att väcka liv i människor genom att fånga en människas själ för att föra in den i en annan.
Vad jag anser om filmen var inte mer än att den var underhållande. Den hade sina roliga stunder och en del av filmen var välspelat. Men jag vet inte faktiskt. Den kändes väldigt oseriös och alla skådespelare var dubbade förrutom just Dr. West. Avkapade penisar som slåss mot råttor och en människa som har en råttas själ i sig, vilket ger en schizofrenisk variation mellan råtta och person. Detta är tredje delen (tidigare Re-Animator & Bride of the Re-Animator) och den enda jag sett ur serien. Filmen får -3/5 för dess underhållnings värde.

2. Zombi 2 (1979)



Zombi 2, eller Zombie Flesh-Eaters är INTE en uppföljare till mästerverket Dawn of the Dead, Dawn of the dead råkade bara ha den italienska titeln Zombi innan Zombie 2 släpptes, och Lucio Fulci med producenter insåg väll att kassan skulle klirra lite extra om dem döpte den till Zombie 2. Nu till filmen.

En professors båt hittas tom i Hudson floden i New York av polisen och professorns dotter och en man tar sakerna i händerna och åker iväg med 2 andra som äger en båt. Dem åker ut mot en ö som är fylld med zombies.

Filmen i sig är ruggigt bra och har ett fantastiskt foto och underhållning på hög nivå. Jag gillar verkligen dess potentiella kultförklarade scener. såsom zombien som slåss mot en haj under vatten och relationen mellan Doktorn och hans fru. Gore effekterna var något extra vaganta, men det var ingenting som egentligen bekymrade en. Filmen är min första Fulci och blev positivt överraskad. Mycket bra film som får 4/5


Del 2 kommer snarast.

"Ni som väntar på mitt skrik ska få se ett vackert lik, jag gör allt för min publik, ta mig fan" - Cornelis Vreeswijk

Vem har inte hört "Somliga går med trasiga skor", "Brev från Kolonien", "Turistens klagan" och "Jag hade en gång en båt"? Visor som slagit ut så enormt och sjöngs av hela Sverige. Skolavslutningar, sommarfester, begravningar, bröllop ja, Cornelis visor går hem hos alla, unga som gamla, smala som tjocka. Trubaduren från Holland hade talang, inte bara att skriva visor utan även att vara egoistisk. Med sina äktenskapsproblem och sitt pengaflöde med sitt arroganta sinne till publiken kan, visst, besvika fansen. "Jag tar på mig glasögonen, så slipper jag se dem... Linköping" Säger Cornelis under en livespelning när en i publiken ber att få höra "Brev från Colonien", "Vill ni inte höra en bra låt istället?".

Filmen i sig känns lite som en TV-film, tekniskt sätt... Men kulisserna, omgivningen och kläderna är fantastiska.
Även där Hans-Erik Dyvik Husby, norsken och sångaren i bandet TurboNegro spelar legenden själv helt fantastiskt.
Han har verkligen funnit Cornelis mindre uttryck, det fanns dock, tyvärr, vissa nackdelar i agerandet. Dels så kändes rösten inte helt rätt och svenskan kändes ibland alldeles för intränad.

Filmen hade lite för bråttom i sig, man hann inte direkt förstå sig på, som exempel, varför han tog medicin, vad händer mellan åren då sonen Jack växer upp? Varför var han inte med mellan litet, litet barn till tonåring?
(Man fick senare reda på att han vart han varit hos farmor, det man inte fick reda på var att detta var i Holland).
Sedan försvann Inga-lill, Cornelis första fru, upp i rök efter skilsmässan. Vad hände? Träffades dem aldrig mer? Dem hade ju en son ihop menar jag.

Musiken i filmen, Jack Vreeswijk som gjorde själva filmmusiken var fantastisk och stämningsfullt. Även låtarna sjöngna av Cornelis och Hans-Erik är även dem, som jag redan vetat innan filmen, grymma.
Manuset har både humor, spänning och underhållning, känns inte så mycket fakta tyvärr.
Cornelis liv sönderspolat, men jag gillade den, riktigt mycket... Helt klart en ett måste för alla Cornelis fans, och andra. Filmen får -4/5

(P.S. Det är oerhört kul, tycker jag, att Hans-Erik inte ens står med på Cornelis egna sida på världens största och mest berömda filmsajt IMDB.com)

Jag har nog aldrig varit sådär riktigt förtjust i vampyrer, det är ju den stora dealen idag. Från film till Tv-serier till noveller till godis och frukostflingor. Visserligen har väll det mesta funnits ganska länge, men sortimentet blir ju allt bredare sedan Twilight franchisen.
Visserligen så finns det ju självklart en del vampyrrullar jag gillar, såsom The Lost Boys, Polanskis Vampyrernas natt och En vampyrs bekännelse. Men det mesta av de resterande känns överpretantiösa och väldigt klichéfyllda med brist på fantasi.  Twilight, New Moon och Eclipse finns nu (snart Eclipse) alla tre i Team Jacobs och Team Edwards DVD-hylla med sprängfylld extramaterial fylld med ännu mer bara överkroppar.
Jag bestämde mig att se Vampires Sucks, en parodifilm av samma gäng bakom usla filmer som Date Movie, Epic Movie och Meet the Spartans, förväntade jag mycket från denna? Nej, inte direkt.

Vad jag tycker om denna parodi är väll vad jag tycker om resterande Friedberg och Seltzer produktioner...
Kasst. Filmen hade väll en del ganska roliga scener, såsom den stora fighten i början med Team Jacob möter Team Edward med spadar som vapen. Men den är endast till för att driva med Twilight sagan (och Lady Gaga) och lyckas väll skoja om det som alla andra redan har skämtat om.
Filmen får av mig 1/5

Hallåsan, kommer här, efter min födelsedag med min allra första DVD-update här på bloggen. Jag kommer att börja visa upp vad jag fått och köpt in i min samling med DVD-film.
Igår, 8 nov fyllde jag 22 år och fick in lite i samlingen faktiskt.

DVD 1.  -The Fly- (Slipcase)

DVD 2.  -Return of the Fly- (Slipcase)

DVD 3.  -Open Road- (Keepcase)

DVD 4.  -Iron Man 2- (Keepcase)

DVD 5.  -The Beatles: From Liverpool to San Francisco- (2-disc Slipcase)

Det kunde dessvärre inte dyka upp några bilder idag men ett snabbt inlägg gör bara bloggen lite fräschare... Torsdag får ni kika in, för då dyker "Cornelis" in här.

Hej alla trogna läsare...
Roligt att ni kikar in trots det inte hänt uppdateringar.
Men jag har tyvärr haft fullt upp och har inte direkt sett någor sedan Valhalla Rising.
(Förrutom Die Zombiejäger, men den är inte värt att nämna ens.)
Men jag ville bara meddela att jag ännu lever och bloggen kommer att vara igång så småningom...

Kan redan nu säga att det kommer ett inlägg om filmen Cornelis nästa vecka, det ser vi fram emot.
Så länge, se filmen jag gjorde igår... Tog mig 10 timmar för planering + inspelning + städning + redigering + Youtube uppsändning. Men den blev bra.

VALHALLA RISING

Handling

I åratal har den skräckinjagande vikingen Enöga, en stum krigare som spridit fruktan vida omkring för sina övernaturliga krafter hållits fången av hövdingen Barde. Med hjälp av Are, en modig slavpojke, lyckas Enöga dräpa sin fångvaktare och fly. De två tar sin tillflykt till ett vikingaskepp på väg mot Jerusalem med Guds egna soldater. Tillsammans med Are påbörjar han en resa in i mörkrets hjärta. Skeppet slukas snart upp av den oändliga och täta dimman och när det till slut klarnar ser de okänt land föröver. Detta nya land visar sig vara så långt från paradiset man kan komma och besättningen får snart möta ett hemskt och bloddrypande öde.

Kommentar

Ja, vad ska man säga? Filmen hade ett så spektakulärt vackert foto så man verkligen inte kan dra bort ögonen.
Kontrasten, ljuset och den geniala Widescreen vinklarna är verkligen ögongodis.
Den starka kontrasten ger mörkare och mer framförda färger än vanligt och det är väll största anledning till att filmen känns väldigt deprimerande. Även denna stilla historia som sakta tar sig fram i handlingen.
Ja, filmen var alldeles för seg för att egentligen få en "vanlig" filmtittare att sitta kvar i Tv-soffan eller biostolen. Den kommer inte direkt fram till någonting och den är inte direkt underhållande heller.
Vad jag väntar mig från en Vikinga film är slakt, blod, mjöd, slagsmål och by-bränningar. Visserligen så innehöll filmen just blod och slagsmål, men i fel tempo, den känns lite för seriös, att dem verkligen försöker. Men dem försöker alldeles för mycket, såhär gick det säkert till, då, vad vet jag? Men i film vill jag hellre se lite mer underhållning. Iallafall något skepp...
Missförstå mig inte, jag har inget alls emot verkliga/deprimerande historier, jag älskar "The Road", men denna hade ingenting som ger mig klump i halsen, dem försökte, men misslyckades.
Nedanför finns någon enstaka vacker bild från filmen...
BETYG: -2/5