VALHALLA RISING

Handling

I åratal har den skräckinjagande vikingen Enöga, en stum krigare som spridit fruktan vida omkring för sina övernaturliga krafter hållits fången av hövdingen Barde. Med hjälp av Are, en modig slavpojke, lyckas Enöga dräpa sin fångvaktare och fly. De två tar sin tillflykt till ett vikingaskepp på väg mot Jerusalem med Guds egna soldater. Tillsammans med Are påbörjar han en resa in i mörkrets hjärta. Skeppet slukas snart upp av den oändliga och täta dimman och när det till slut klarnar ser de okänt land föröver. Detta nya land visar sig vara så långt från paradiset man kan komma och besättningen får snart möta ett hemskt och bloddrypande öde.

Kommentar

Ja, vad ska man säga? Filmen hade ett så spektakulärt vackert foto så man verkligen inte kan dra bort ögonen.
Kontrasten, ljuset och den geniala Widescreen vinklarna är verkligen ögongodis.
Den starka kontrasten ger mörkare och mer framförda färger än vanligt och det är väll största anledning till att filmen känns väldigt deprimerande. Även denna stilla historia som sakta tar sig fram i handlingen.
Ja, filmen var alldeles för seg för att egentligen få en "vanlig" filmtittare att sitta kvar i Tv-soffan eller biostolen. Den kommer inte direkt fram till någonting och den är inte direkt underhållande heller.
Vad jag väntar mig från en Vikinga film är slakt, blod, mjöd, slagsmål och by-bränningar. Visserligen så innehöll filmen just blod och slagsmål, men i fel tempo, den känns lite för seriös, att dem verkligen försöker. Men dem försöker alldeles för mycket, såhär gick det säkert till, då, vad vet jag? Men i film vill jag hellre se lite mer underhållning. Iallafall något skepp...
Missförstå mig inte, jag har inget alls emot verkliga/deprimerande historier, jag älskar "The Road", men denna hade ingenting som ger mig klump i halsen, dem försökte, men misslyckades.
Nedanför finns någon enstaka vacker bild från filmen...
BETYG: -2/5