Alex är en slarvig påg som inte kan hålla tiden och arbeten kan han inte hålla.
Han är arbetlös, har familj men är ingen kämpare. När Alex glömt att både betala räkningar och hämta dottern på dagis kastade hans sambo ut honom. Alex hade nu bara sin bror i Hudiksvall att vara hos, vilket brodern inte heller gillar.
Men när Alex får jobb att arbeta på Paradiset, en mindre grupp med funktionsförhindrade som har att packa ved och lära sig knyta skor som vardagssysslor. Alex tycker att detta inte är kul, så han bestämmer sig att dem ska ha någonting kul att göra, när han fick höra dem sjunga så bestämde han sig, varför inte skriva upp dem till "Amatörjakten"?
Men vad säger dem arga föräldrarna om detta?

Filmen är en skön svensk feel-good film, man blir lite smålycklig faktiskt. Man märker hur alla dessa funktionsförhindrade utvecklas och mår allt bättre tack vare denna Alex, som spelas av Sverrir Gudnason är otroligt bra och förgyllar verkligen filmen, visst så är alla från Glada Hudiks Teatern härliga dem med, men Alex är helt perfekt.
En fin film om sökande efter en själv, utveckling och livet i allmänhet.

Men varför valde dem att sjunga just "Från och med du" av Oskar Linnros, en av de låtar jag faktiskt hatar med passion. Så otroligt meningslös låt. Må ha nått andra, men inte mig, på något vis.
Men det mesta av musiken är inget som är gjort för filmen vilket jag finner som en brist.
Manuset var inte heller i topptrim, känns lite gjord för SVT eller TV över huvudtaget.

Filmen får detta betyg på grund av brist på musik, klyschigt manus och Vanna Rosenberg.


(Extra halv stjärna för Sverrir Gudnason och Marie Robertsons insatser)