Wall Street: Money Never Sleeps (2010) USA


Filmtipset.se beskriver filmen.
När den globala ekonomin börjar knaka i fogarna, slår sig en ung aktiehandlare sig samman med den ökände Gordon Gekko. De har två mål med sitt samarbete: att förvarna om den kommande finansiella kollapsen och att ta reda vem som bär ansvaret för den unge aktiehandlarens mentors död.

Min tur.
Gordon Gekko lämnar sin fängelsecell 8 år efter sina bedrägerier sedan första filmen, han träffar på Jake, herren som ska gifta sig med Gekkos dotter Winnie. Jake råkar också vara en börsmäklare på Wall Street, precis som sin svärfar.
Jake åker motorcykel, Jake får problem och företaget han jobbar på går i konkurs, Winnie vill inte träffa sin pappa, Jake älskar pengar, Jake får problem, Jakes förebild tar livet av sig, Jake blir ledsen, Jake vill hämnas.

Gurgel, det är allt jag hör från handlingen och det töntiga manuset i andra filmen om Wall Street-gubben Gekko är mer än dåligt, det är en spottloska från en hemlös A-lagare som precis ätit 30 kaviarmackor.
Gekko som jag verkligen gillade som karaktär i första filmen har nu dött ut och han känns för... oGekko, kan man säga så tro? Filmen handlar inte om pengar, filmen handlar om den miserabla Jake som genom hela filmen tycker synd om sig själv så fort han upptäcker att han gjort något fel. Jake spelas på tomgång utav Shia LaBeouf (vilket jag hört ska uttalas LaBeef) och Douglas verkar inte ens intresserad av filmen. Skådespelar insatsen i stort sett från alla är platt och man finner varken karaktär eller särskillt bra samspel. Den person jag fann som mest talangfull var Carey Mulligan, hon som spelar Winnie. Michael Douglas, Susan Sarandon, Josh Brolin och Frank Langella, att så stora stjärnor väljer att inte göra bättre ifrån sig i en uppföljare till Oliver Stones mest kända filmer är nästan skandal.
Vad gjorde Oliver Stone när skådespelet var så uselt? Sov? Hur tänkte han när han läste manuset?

Historien är som sagt helt poänglös, om det äns finns en sådan. Bortsett från Miss Hulligan så fann jag även fotot överträffligt bra, rappt och snyggt, så det ska vara i denna typ utav film, så en fröjd för ögat, men ingenting man hålls underhållen utav. Fast filmen var väl inte helt genomrutten, nej, den hade trots allt sina stunder, scenen med Jake och Gekko i London t.ex, den enda scenen där man kände igen orginalkaraktären, eller rövhålet om man ska underlätta. Den var bra. Sedan började den väl... bra, helt okej början, men efter en timme så hade man tröttnat.
Kan inte fatta att just DENNA släpptes som världens dyraste Blu-ray (180.000 riksdaler), som tur var så fick man en motorcykel till det tjusiga och guldiga omslaget, sedan fick man en stämpel "mer pengar än vett i skallen" i Guiness Rekordbok också, grattis till vem nu som köpte den.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0