Charlie Chaplin har i princip hörts från alla läppar fån 15 år och uppåt, en legend som får de flesta komiker låta som att dem läser telefonkatalogen. Ett geni som som skrev manus, skapa musik, agerade och skapade film. Både självproducerat och regi gör Chaplin till en av de mest främsta filmskapare genom tiderna. Hans agerande innehåller stora gester med kropp och ansiktsuttryck. Vi alla har sagt hans namn och det lär fortsätta på det viset.

Moderna tider handlar om en hård arbetare som bara vill vara. Han behöver inte det vi flesta söker. Men den dagen han fick ett utbrott på arbetet och åkte in på hispan startade ett nytt liv. Fabriken har stängts så det är problem på gatorna i stan, arbetslösheten skapar kaos och stora upplopp. Filmen är en satir mot maskinerna och visar hårt arbetande människor blir arbetslösa för att sedan kämpa för att kunna överleva.

Men Chaplins karaktär åker av misstag in i fängelse där han räddar sheriffen och tre väktare från att bli inlåsta i en cell av tre andra fångar, han blir belönad med komfortabel vistelse i fängelset fram tills han får gå fri med ett rekomendationsbrev från självaste sheriffen till hjälp för att lätt få ett arbete i de hårda tiderna.
Det går inte så bra för Chaplin med hans klumpighet på de nya arbetet, så han bestämmer sig för att återvända till fängelset. Han krockar in i den föräldralöse och efterlysta Ellen, med henne ska han nu kämpa för ett liv utanför galler.

I filmen blir Chaplin hög på kokain inne i fängelset, full på jobbet, intagen för våld mot tjänsteman och lös i magen av te.
Filmen ger en hel del skratt eller leenden, den ger underhållning i högsta kvalitet och har ett otroligt snyggt foto.
Handlingen känns lam och en del händelser upprepas allt för många gånger, men med den charmen och glimten i ögat Chaplin har gör inte det någonting, trots sitt upprepande och fånerier får det allt verka så nytt.

Läste att denna egentligen skulle vara film med dialoger, där Chaplin skrivit ett manus men ändrade sig efter en inspelningsdag att detta ska bli en stumfilm med ljudeffekter och del-dialoger. Endast röster från maskiner hörs och sången inne på restauranger, men annars är det ingenting som spottas ur någons mun.

Vi ser klart och tydligt (såsom "Diktatorn") Chaplins kommunistiska sida.

Betyg: 4/5