Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) är ett lesbiskt par som har två barn tillsammans, Joni (Mia Wasikowska) och Laser (Josh Hutcherson), som blivit till genom konstgjord befruktning. Barnen är nu tonåringar och innan Joni börjar college till hösten finns det en sak som hon och hennes bror vill göra - träffa sin biologiska pappa. De lyckas spåra honom, men hur ska de kunna övertyga mamma och mamma om att de även behöver en pappa i huset? Han är ju ingen riktig pappa enligt mammorna, bara en"donator".

Jag hade ingen aning om hur jag skulle skapa en egen handlingstext till denna film så jag kände tyvärr tvungen att kopiera via filmtipset.se, men det hoppas jag är okej.
Jag vill sätta filmen i två olika fack, jag vet inte vad jag ska tycka. Jag gillar verkligen filmen, mer än vad jag trodde att jag skulle göra från första början. Det är bra regi, manus, bra agerande, bra scenografi, bra foto och den är underhållande. Men sedan är det budskapet jag inte riktigt var nöjd med, vad var det? Kändes väldigt mixat och blandat med flera budskap, blev lite för överentusiastiskt.
Men jag som är en positiv krabat så ser jag på den ljusa sidan, oerhört bra film och den har det som gör en film bra.
Stor eloge måste jag säga till Mark Ruffalo som även är nominerad till bästa manliga biroll i Oscarsgalan.
Ett måste ses tycker jag.

Betyg: +4/5

(Filmen är även Oscarsnominerad till Bästa Film, Bästa kvinnliga huvudroll (Annette Bening), Bästa manliga biroll (Mark Ruffalo), Bästa orginal manus)