Ja, nu tog det ju, ännu en gång, lång tid inför nästa inlägg.
Har dock både jobbat och njutit av min semester så jag har ju inte direkt haft jättemycket tid att skriva.

Men här kommer ännu en film som jag fick se under SF-bios förhandsvisning (22/6).

Hanna är en tonårig flicka som har uppfostrats av sin far för att bli den perfekta mordmaskinen. Efter ett liv i den finska vildmarken låter hon sig fångas av den hänsynslösa underrättelsetjänst som jagar fadern. Allt i ett försök att komma åt den agent som mördade hennes moder.

Jag vet egentligen inte så mycket mer att säga än att jag faktiskt tyckte om Hanna, kanske lika mycket som jag hade förväntat mig ifrån den. Jag hade väl mer eller mindre tänkt Matilda (Natalie Portman) ur "Leon", lite äldre och börjar en karriär som yrkesmördare, men så var inte fallet. Det var något bättre, en hämndhistoria om den unga flickan, efterlyst av CIA (även hennes far (Eric Bana)) som mördade hennes moder när hon var ett litet barn. Hanna är nu nyfiken på världen och väl tränad i kampsport och vapenhantering. Filmen känns tyngre än vad den egentligen är, tack vare dess sterila foto och snabba klippning. Hanna spelad av Saoirse Ronan gör helt klart en bra prestation, med en iskall blick och bra kroppsspråk ger henne två feta tummar upp.
Ljudet var fantastisk på bio, helt klart ett värde i sig.

Filmen är som sagt bra men kan väl hända vid ett eller två tillfällen bli smått seg, därav når den inte ända upp till mästerlig nivå... Filmen känns heller inte nytt, även det förhindrar toppbetyg, men stabil FYRA får den iallafall.