Willie är en man uppväxt i den lilla staden Knights Ridge, en småtad 5 timmar från stora staden där han nu lever sitt vuxna liv ihop med sin sambo. När det är dags för en återträff från High School så återvänder han ensam upp till Knights Ridge där han träffar sina bästa polare från skoltiden. Vissa är gifta och har barn andra vet inte var dem ska ta vägen. Dem hänger på lokala baren som precis börjat med appetitare (hot wings).
Willie vet inte heller om han vill åka tillbaka sin flickvän i stora staden eller om han vill den lilla stad, lite rädd för att stadga sig. Nu bor han hos sin fader (som ser ut som en blandning utav Joe Pesci och Astrid Lindgren) och smått bortgångna lillebror. Han möter den oerhört fritänkande och begåvade grannflickan, en 13 årig flicka som är precis lika förvirrad som Willie själv.

Ok, nu ska vi se. Hur var filmen egentligen? Jag tyckte att titeln lät sådär smått tveksamt, att detta kanske skulle vara som vilket romcom (Romantisk komedi) som helst, det visade sig att "Beautiful Girls" faktiskt hade intriger som man kände igen sig själv i. Det finns inte en person som inte kan finna sig själv i denna filmen, inte när det kommer till längtan och lusten.
Filmen har väl egentligen ingen intressant historia, men den har verkligen det lilla extra som inte någon kan sätta fingret på, men den har det. Den har charm, manus och helt klart snygg scenografi, inte Vittorio Storaro bra, men hyfsat iallafall. Mina absoluta favorit scener är alla scener med Willie (Timothy Hutton) och den 13-åriga granntösen Marty (Natalie Portman). Kemin klickade där direkt, kanske kan det vara för Natalie Portmans fantastiska framträdande eller så är det Ted Demmes regi som specialiserade sig på dessa oerhört bra dialogerna.
Alla filmer har i någon form av en clown, han som skojar, är klumpig och smått korkad.
Denna person är Paul (Michael Rapaport), en riktig mansgris som har en egen teori till vad foromodeller egentligen är till för. Rapaport spelar denna karaktären galant, kanske hans bästa prestation någonsin...
Den största nackdelen när det kommer till skådespelare så finner jag Uma Thurman som den svaga länken, eller, hon spelar väl okej, men det är karaktären jag inte gillar. Hon är bara onödig och tar för mycket plats utan att ens vara en del av filmens story, tror att det är just denne karaktär jag skulle döma som filmhistoriens mest onödiga karaktär.
Hon hade 20-30 minuter i rampljuset utan att egentligen göra någonting. Nej skippa henne.

Tekniskt sätt så är det inte så mycket vanlig 35 mm:are och ingen intressant kamerautrustning, ljuset är det jag finner som bäst i filmen, tekniskt. Vissa scener är så intressanta belysta med tanke på rumsytan.
Upptäckte att det var en viss Adam Kimmel som satt vid registolen till cinematografin, vilket efter vidareläsning även varit cinematograf till filmerna "Capote" och "Never Let Me Go", två filmer jag funnit intressanta men aldrig sett, som jag även hört ska riktigt snygga, bildligt.

Musiken var ingenting från det vanliga, inte ens värt att nämna...
Men filmen är ett bra Drama med härliga karaktärer och välskrivna och underhållande dialoger.