Craig är en 16 årig New York bo som har de vanliga tonårsproblemen, osäker på sig själv och har som förstahands prioritering att skaffa en flickvän. Han får självmordstankar, att hoppa från Manhattan Bridge. Men han kommer aldrig fram, istället skrivs han in på en psykiatrisk avdelning för vuxna. Där han är cool Craig, finner sina talanger och blir förälskad i en av patienterna.

Filmen är helt klart en av de bättre feel-good filmerna under 2000-talet. Det är den typ av film man får medkänsla för, av de flesta av karaktärerna. Den lyser charm och optimism med en gnutta av mer allvarhet.Zach Galifinakis gör sin bästa prestation med ett överygande spel. Sedan att även Kier Gilchrist och Emma Roberts gör ett finemangt skådespel gör filmen ännu mer intressant, unga och relativt oupptäckta skådespelare gör ett galant samspel.
Filmningen i stort sett är inte någon orginalitet, inte heller historien heller, men berättandet. Det är något nytt.
Jag gillar mestadels av musiken och ljudredigeringen, det jag mest undrar på när det kommer till denna film är väl just varför Jeremy Davies ens finns med i denna film, tycker han alltid spelar så oengagerat, tyckte jag redan när jag såg honom i LOST. Men i övrigt finner jag filmen mycket bra.

En film jag absolut tycker alla bör se, har inte läst boken den är baserad på, men den finns nu i min "att läsa"-lista, vilket inte många böcker står på. Grattis.