Jag vågar nog påstå att denna är helt klart den sämsta western-rullen jag sett, någonsin.
Allt som en Western bör ha, saknar denna osubtila western har varken det vackra fotot, den intressanta hjälten, den fantastiska musiken eller den trovärdiga miljön. Det känns som att hela filmen är en liten uppsättning på High Chaparall, fast utan stunts. Filmen gav inte mycket känsla, inga överraskningar och inget charmigt manus.
När det kommer till den fantastiska musiken så inser jag ju själv att Ennio Morricone inte kan kompa alla västern-filmer, men jag har sett dem som har fantastisk musik ut genren (True Grit, Open Range) från 2000-talet som inte alls har den italienska mästaren i soundtracket.

Den största floppen i filmen måste vara Renee Zellweger som varken är vacker eller någon vidare skådis. Att välja henne som den flirtiga gold-diggern var inte ett smart drag, bara onödigt. Hon kunde inte vara sämre.

Ed Harris tyckte jag var alldeles för teatralisk när det kom till hans roll, kanske var det bara för att han regisserade samtidigt som han agerade, men det finner inte jag som en ursäkt, Clint Eastood lyckades finemangt.
Men fanns det något bra i filmen då? Jag är inte riktigt säker, det fanns ett par riktigt bra scener, fast i en väldigt liten procent. Det fanns också någon smal skala utav Viggo Mortensen som glänste, men inget som egentligen är värt att överhylla.
Ne, filmen kändes inte mer än slarvig och ofärdig trots sina långa (ca) 2 timmar. Nej, aldrig mer igen, håll undan.

Gissar på att ni redan observerat att ni inte har en aning vad filmen handlar om (om ni såvida inte hört talats om den eller sett den) men jag vill bara inte förmedla detta i denna text, eftersom dess story/handling inte platsar här.