Inne i biomörkret, 1954, sitter en hel drös med spända filmentusiaster, påväg att se något dem aldrig tidigare skådat.
Bevittna ett mästerverk. Jag snackar inte "Rödskägg", "Yojimbo" eller "Vägvisaren".
Jag snackar om den film som har förändrat filmvärlden. "De sju Samurajerna" eller "Schichinin no samurai" som orginaltiteln är. Åter igen sitter flera filmentusiaster i biografen, 56 år senare i Göteborg. Jag är en utav dessa, vi ska se på "De sju samurajerna". En film som gav mig ett lyft i mitt filmintresse och gjorde så jag fatta intresse för äldre filmer. Iallafall, lamporna släcks, prasslet börjar, viskandet bakom mitt högra öra hör spända tittare.
Sprakligt ljud, halvkass bild, men ack så vackert. Kvaliten på bild och ljud är inte alltid så viktigt, är historien såhär bra så är det minsta man tänker på...
Spänning, humor, kärlek. Det är ett starkt recept till ett hårdkokt mästerverk.
Att jag, 22 år gammal (snart) sett detta på en biograf är helt ofattbart.
65 kronor är ett riktigt rimligt pris. 65 kronor för ett minne för livet.
Filmen gick på biograf Capitol, Cinemateket som ligger på Skanstorget, alldeles nedanför Skansen Krona.
Dem har tydligen visat kvalitetsfilm i många många år... Själv har jag en tröja därifrån som jag inte ens visste fortfarande fanns.

Jag fick en smärre inblick på varför just "De sju samurajerna". Akira Kurosawa (regissören till filmen) fyllde 100 år nu i år och dem har visat upp en hel del från Mr. Kurosawa. Alla dem tidigare nämnda, förrutom just "Rödskägg", varpå en vän till mig hade pratat om en hel del innan vi såg filmen...

HANDLING
Bönderna i en liten by är trötta på att ständigt bli överfallna och rånade av banditer. Byns vise man råder bönderna att rekrytera samurajer - professionella krigare - som kan skydda dem mot de allt vanligare överfallen. Det tar inte lång tid innan sju stycken väldigt olika samurajer har ställt sina tjänster till förfogande.

Kommentar
En sensuell film som varken har för bråttom eller släpar snigelspår efter sig för att vara i dess längd.
Ingen film som jag kan rekommendera till er som inte tål svartvitt eller långsamma filmer. Men jag kan säga som så att ni verkligen missar något. Dem stereotypiska karaktärerna, dem oförglömliga citaten och det mycket vackra fotot ger en verkligen upplevelse. Skådespelarna är verklighetstrogna och den spektakulära historien är bland det bästa. Det som separerar filmen från perfektion är den mycket irriterande musiken. Man får verkligen ont i öronen när man hör den, om det ska finnas filmmusik så ska det vara bra musik.
BETYG: +4/5