Let Me In är Matt Reeves tolkning utav den välkända romanen "Låt den rätte komma in" där en ensam och vilsen pojke möter en ensam och vilsen flicka, men flickan är ingen vanlig flicka, hon är en vampyr.
Jag vet inte hur jag ska börja faktiskt, för att jämföra med svenska filmen (har ännu inte läst boken ska ge mig in i den snarast) så är denna amerikanska revision väldigt ytlig, man känner inte med karaktärerna och det är för avskalat, du ser helt naket vad du får. Tempot är inte alls desamma, den ger inte samma kalla poetiska känsla som Alfredsons tappning gör. Det är mer karaktärer i den svenska tappningen med, vi lär oss känna de som har öden i filmen, vilket vi inte alls gör i denna. Men jag vill inte smutskasta Let Me In helt, för jag finner den som både underhållande och bra. Skådespelarna är helt klart bättre i denna än Alfredsons, en annan fet tumme upp är sättet dem funnit scenografi och mode som i den svenska. Mycket som är hämtat och taget och gjorts på ett lika bra sätt, sedan finns det ju tillfällen där Reeves inte alls vet vad han håller på med, han väljer att dra ut och förvärra situationer under filmens gång, förplatta karaktärerna och vrida på dem. Det gillas inte, men jag förstår vad Reeves vill åstadkomma, han vill ge den bilden han inte fick se i svenska filmen, någon Romeo & Julia historia.

Men om man ska summera filmen, utan att jämföra med första filmen så är den en rätt så underhållande film som kunde ha potential men bromsade snabbt. Många scener som var oviktiga och ointressanta. Jag finner ingen anledning till att se filmen i sig, men den är som sagt underhållande, men trängs som en i mängden.

Betyg: 3/5