Harry, Harry, Harry, denna pojke som man följt i 9 år (filmmässigt, 6) har nu vuxit upp och blivit jagad av döden själv.
Han har tidigare handskats med stora trehövdade hundar, gigantisk basilisk/orm, varulvar, jättespindlar, drakar, och mäktiga trollkarlar. Dem alla har försökt att ta hans liv men ännu inte lyckats.
Men nu, fyllda 17 år så har han den hemskaste, mest fruktade trollkarlen i hälarna, Voldemort (Ralph Fiennes). Han är nu stark och har en sekt,  oj, grupp bakom sig. Bl.a Severus Snape (Alan Rickman) Bellatrix Lestrange (Helena Boham Carter). Potter, Weasley, Granger kan nu inte återvända till Hogwarts, dem måste slutföra det som Albus Dumbeldore var menad skulle göra (SPOILER ur "Halvblods prinsen") innan hans död. Att hitta och förgöra alla horrokruxerna. 2 är redan förstörda sedan tidigare filmer (Tom Riddlers dagbok och Marvolo Gaunts ring) , 4 kvar att hitta. I denna film finner dem en amulett, så vitt jag förstår Salazar Slytherins amulett, denna orsakar mycket problem, svartsjuka och aggressioner dyker upp.

Jag gillar verkligen denna film, den hade den underhållning som behövdes i serien, som inte varit/funnits med tidigare. Nu en mer actionspäckad och mer spänning. Med en salig blandning med både humor och kärlekstrubbel så blir detta filmunderhållning. Jag vill ge en stark eloge till Emma Watson som verkligen har funnit Hermione Granger på ett rätt sätt, jag har tvivlat lite innan, i dem tidigare filmerna, men här bar hon verkligen fram en karaktär. Sedan gjorde väl både Daniel Radcliffe och Rupert Grint ett strålande jobb som Harry och Ron med.
Men helt klart den bästa Harry Potter filmen hittills som verkligen ger underhållning till en blandad publik. Till för alla åldrar och kön. Kom som du är, kom och se Harry Potter.
Sista boken, men sista filmkapitlet kommer 15 Juli, ser fram emot detta.

Betyg: +4/5

Hej alla, längesedan sist, förlåt för sån tid, men nu kör vi igång igen. Här kommer som efterfrågats av Marie Lejon Änglagård, Änglagård 2 och Änglagård 3.


Änglagård (1992)



Änglagård är en svensk klassiker som tog mig ett riktigt bra tag att se. Men nu när man har tagit sig en andra titt, eller en första seriösa titt om man nu vill se det på detta vis. Jag fann filmen ganska så underhållande, jag tyckte att den var påhittig och hade humor. Manuset var ganska så mediokert men ändå hade en aning av elegans och perfektion, vet inte vad, kan inte sätta finger på det. Jag finner inte att skådespelet är i topptrim förrutom just Helena Bergström som verkligen vet vad hon gör. Jag gillar bilderna och musiken. Det jag inte gillar med filmen är väl just manus och den tomma handlingen som egentligen inte vill visa någonting eller ha något att förmedla tittaren.

"Cabaréartisten Fanny ärver en gammal herrgård av en morfar hon aldrig träffat. Hon flyttar dit med sin vän Zac som är dragshowartist. De bemöts med misstänksamhet, fördomar och skvaller. Under ytan på den lantliga idyllen pågår dock många intriger som långsamt nästlas upp."

Men visst kan man finna filmen smått underbar i all hast och definitvt något att spana in för er som vill bli underhållda. Kan säga som så att dem märkliga karaktärerna är klockrena och absolut något en stadsmänniska som jag kan tänka sig hur lantfolket är och beteer sig, en film som nog inte alls skulle skada att se igen, men ingenting jag slänger upp i hyllan, tyvärr.

Änglagård - Andra Sommaren (1994)



Fanny och Zac är tillbaka. Denna gång är Änglagård nedbrunnet. Dem får bo hos Gottfrid och Ivar, dem åker till New York. Rut och Henning tafsar på varandra och Mårten är kåtare än någonsin.
Filmen är inte alls lika bra som första. Andra filmen ger ännu mindre, mindre rolig och tamare manus. Det finns ingen som helst kvar i karaktärerna, mer överspelning och musiken är inte fullt ut lika bra. Det jag gillade med första filmen har svarlnat i den andra.

"Fanny och Zac återvänder till byn Yxared, ett år efter deras första besök. Änglagård har till stor del brunnit ned, men annars är det mesta sig likt. Samma konflikter och fördomar som tidigare. När Fanny får veta att gubbarna Gottfrid och Ivar har ytterligare en bror, som bor i Amerika, övertalar hon dem att resa dit och söka upp honom."

Jag tror inte folk vill se andra filmen egentligen. Man känner det redan  i första filmen, vad kan man ändra på under vad som gjorts den sommarn? Det är väl kanske så om de flesta uppföljare men detta är nog en mycket onödig sådan. Ingenting jag tänker se igen, aldrig någonsin. Skål.

Änglagård - Tredje gången gillt (2010)



"Årets julfilm" Filmen utspelar sig mitt i sommarn, vem vill se en sådan film mitt i vintern? Jag menar, det är eller känns inte direkt aktuellt. Men vidare till filmen, det är som en stor upprepning till dem två första filmerna. Fast mycket sämre. Karaktärerna fungerrar inte alls längre och allt annat har man sett/hört tidigare. Skådespelarna känns mest som torra skorpor som tröttnat på filmerna, men gör det för fansen.

"Fanny, Zac och dottern Alice reser tillbaka till det lilla samhället i Västergötland. Det är Alice som får dem att återvända – var kommer hon ifrån, vilka är hennes rötter? Frågan om vem som egentligen är Fannys pappa blir åter aktuell. Och Alice, vem är hennes pappa?"

Jag vill nog inte skriva särskillt mycket för denna värdelösa film som ger varken nöje eller tillfredsställelse. Bara en massa suckningar och vridningar, denna filmen ska jag absolut inte se igen.

BETYG

Änglagård: 3/5
Änglagård 2: 2/5
Änglagård 3: 1/5

PS. Hade tänkt på det där med bakgrunden, vad tycker ni jag ska ha? Inte något för komplicerat för att blogg.se har gränser. :)

Hej alla läsare, jätteglad att så många kikar in här på bloggen.
Som tack tänker jag tipsa om en julfilm/film som utspelar sig under julafton fram till den 24:e. En del har jag sett, andra inte (men kommer självklart se dem innan jag skriver recension).
Men det kommer väll bli en salig blandning för alla i hemmet, det kan jag garantera.
Kika in imorgon, då dyker den första julfilmen upp... Skål.

80-tals komedi när den absolut är som bäst. John Hughes som även gjort mästerverket "Breakfast Club" kommer här ännu en gång med en high-school komedi i högt tempo. Filmen har kvalitet i både teknologi och knivskarp, karismatiskt manus.

Ferris Bueller är en kaxig tonåring som dessutom är proffs på att skolka från skolan, utan att vare sig rektor eller föräldrar märker någonting. Nu ska han ta en fridag tillsammans med flickvännen men hamnar i oväntade äventyr.

Filmen har ett nostalgiskt uttryck, trots det att jag faktiskt såg den för första gången, nu i 22 års ålder. Fanns scener jag skratta underläppen av mig, sedan fanns det scener som verkligen gav en en feel-good känsla som verkligen lockade fram skratt. Hughes är verkligen mästare att framhäva vilsna ungdomar på ett sätt som får en att känna igen sig själv, både vuxna som nuvarande ungdomar. Filmen kan absolut se än idag utan att känna att du svävar in i en annan tidsepok. (Förrutom den fantastiska musiken)
Matthew Brodrick spelar Ferris oerhört bra, här visar han verkligen sina framfötter, vilket han tyvärr inte fått chansen till idag.En film som jag tycker att ni alla bör se, ni lär uppskatta den.
BETYG 4+/5 - Mycket, mycket bra.

Somewhere är en film som egentligen inte handlar om någonting alls...
Eller, jag fick reda på att huvudkaraktären är en skådespelare (vad för skådis har jag inte en blekaste aning om), han har en dotter, han fick stadsnyckeln i Milano och han somnar av att se på halvnakna damer valsa runt en strippstång.
(Och i en kvinnas kön.) Men filmen var en väldigt trevlig film, och väldans söt för den delen.

Ska försöka beskriva storyn på det sätt jag uppfattade den.

Johnny Marcos (Stephen Dorff) vardag består av köra runt i sin svarta Ferrari, dricka sprit, röka cigaretter och ha sex med så många flickor som möjligt. Cleo (Elle Fanning) är Johnnys dotter, en mycket kunnig och aktiv flicka som kan det mesta och sätter väldigt mycket ansvar i sig själv, Johnny och Cleos mamma är skilda och Johnny tar hand om Cleo när det mamman har tröttnat. Johnny har inte tid med sin dotter pga sin skådespelarkarriär, så även han är ofta borta.

Filmen var riktigt bedårande och jag finner den till en av de mysigaste filmerna jag sett, faktiskt.
Redan från första scen - sista är fantastiska. Riktigt bra och trovärdig dialog mellan tösen och pappan, humor i första klass och skådelspelet är fantastiskt. Elle Fanning är helt klart lika duktig som systern Dakota (Man on Fire, Runaways) och är sockersöt. Stephen Dorff gör en utav hans bästa insaster och får till sin karaktär knivskarpt. Vill även berömma Sofia Coppola för valet att han en musiktyst film, visst hör man lite då och då, men det är ytterst lite.
Jag vill se denna som nominering iallafall till Oscar 2011.
STORT + till att den inte slutar, livet bara fortsätter...

Mycket bra film, ett tips till alla 4/5.

"Ni som väntar på mitt skrik ska få se ett vackert lik, jag gör allt för min publik, ta mig fan" - Cornelis Vreeswijk

Vem har inte hört "Somliga går med trasiga skor", "Brev från Kolonien", "Turistens klagan" och "Jag hade en gång en båt"? Visor som slagit ut så enormt och sjöngs av hela Sverige. Skolavslutningar, sommarfester, begravningar, bröllop ja, Cornelis visor går hem hos alla, unga som gamla, smala som tjocka. Trubaduren från Holland hade talang, inte bara att skriva visor utan även att vara egoistisk. Med sina äktenskapsproblem och sitt pengaflöde med sitt arroganta sinne till publiken kan, visst, besvika fansen. "Jag tar på mig glasögonen, så slipper jag se dem... Linköping" Säger Cornelis under en livespelning när en i publiken ber att få höra "Brev från Colonien", "Vill ni inte höra en bra låt istället?".

Filmen i sig känns lite som en TV-film, tekniskt sätt... Men kulisserna, omgivningen och kläderna är fantastiska.
Även där Hans-Erik Dyvik Husby, norsken och sångaren i bandet TurboNegro spelar legenden själv helt fantastiskt.
Han har verkligen funnit Cornelis mindre uttryck, det fanns dock, tyvärr, vissa nackdelar i agerandet. Dels så kändes rösten inte helt rätt och svenskan kändes ibland alldeles för intränad.

Filmen hade lite för bråttom i sig, man hann inte direkt förstå sig på, som exempel, varför han tog medicin, vad händer mellan åren då sonen Jack växer upp? Varför var han inte med mellan litet, litet barn till tonåring?
(Man fick senare reda på att han vart han varit hos farmor, det man inte fick reda på var att detta var i Holland).
Sedan försvann Inga-lill, Cornelis första fru, upp i rök efter skilsmässan. Vad hände? Träffades dem aldrig mer? Dem hade ju en son ihop menar jag.

Musiken i filmen, Jack Vreeswijk som gjorde själva filmmusiken var fantastisk och stämningsfullt. Även låtarna sjöngna av Cornelis och Hans-Erik är även dem, som jag redan vetat innan filmen, grymma.
Manuset har både humor, spänning och underhållning, känns inte så mycket fakta tyvärr.
Cornelis liv sönderspolat, men jag gillade den, riktigt mycket... Helt klart en ett måste för alla Cornelis fans, och andra. Filmen får -4/5

(P.S. Det är oerhört kul, tycker jag, att Hans-Erik inte ens står med på Cornelis egna sida på världens största och mest berömda filmsajt IMDB.com)

Jag har nog aldrig varit sådär riktigt förtjust i vampyrer, det är ju den stora dealen idag. Från film till Tv-serier till noveller till godis och frukostflingor. Visserligen har väll det mesta funnits ganska länge, men sortimentet blir ju allt bredare sedan Twilight franchisen.
Visserligen så finns det ju självklart en del vampyrrullar jag gillar, såsom The Lost Boys, Polanskis Vampyrernas natt och En vampyrs bekännelse. Men det mesta av de resterande känns överpretantiösa och väldigt klichéfyllda med brist på fantasi.  Twilight, New Moon och Eclipse finns nu (snart Eclipse) alla tre i Team Jacobs och Team Edwards DVD-hylla med sprängfylld extramaterial fylld med ännu mer bara överkroppar.
Jag bestämde mig att se Vampires Sucks, en parodifilm av samma gäng bakom usla filmer som Date Movie, Epic Movie och Meet the Spartans, förväntade jag mycket från denna? Nej, inte direkt.

Vad jag tycker om denna parodi är väll vad jag tycker om resterande Friedberg och Seltzer produktioner...
Kasst. Filmen hade väll en del ganska roliga scener, såsom den stora fighten i början med Team Jacob möter Team Edward med spadar som vapen. Men den är endast till för att driva med Twilight sagan (och Lady Gaga) och lyckas väll skoja om det som alla andra redan har skämtat om.
Filmen får av mig 1/5

VALHALLA RISING

Handling

I åratal har den skräckinjagande vikingen Enöga, en stum krigare som spridit fruktan vida omkring för sina övernaturliga krafter hållits fången av hövdingen Barde. Med hjälp av Are, en modig slavpojke, lyckas Enöga dräpa sin fångvaktare och fly. De två tar sin tillflykt till ett vikingaskepp på väg mot Jerusalem med Guds egna soldater. Tillsammans med Are påbörjar han en resa in i mörkrets hjärta. Skeppet slukas snart upp av den oändliga och täta dimman och när det till slut klarnar ser de okänt land föröver. Detta nya land visar sig vara så långt från paradiset man kan komma och besättningen får snart möta ett hemskt och bloddrypande öde.

Kommentar

Ja, vad ska man säga? Filmen hade ett så spektakulärt vackert foto så man verkligen inte kan dra bort ögonen.
Kontrasten, ljuset och den geniala Widescreen vinklarna är verkligen ögongodis.
Den starka kontrasten ger mörkare och mer framförda färger än vanligt och det är väll största anledning till att filmen känns väldigt deprimerande. Även denna stilla historia som sakta tar sig fram i handlingen.
Ja, filmen var alldeles för seg för att egentligen få en "vanlig" filmtittare att sitta kvar i Tv-soffan eller biostolen. Den kommer inte direkt fram till någonting och den är inte direkt underhållande heller.
Vad jag väntar mig från en Vikinga film är slakt, blod, mjöd, slagsmål och by-bränningar. Visserligen så innehöll filmen just blod och slagsmål, men i fel tempo, den känns lite för seriös, att dem verkligen försöker. Men dem försöker alldeles för mycket, såhär gick det säkert till, då, vad vet jag? Men i film vill jag hellre se lite mer underhållning. Iallafall något skepp...
Missförstå mig inte, jag har inget alls emot verkliga/deprimerande historier, jag älskar "The Road", men denna hade ingenting som ger mig klump i halsen, dem försökte, men misslyckades.
Nedanför finns någon enstaka vacker bild från filmen...
BETYG: -2/5

Inne i biomörkret, 1954, sitter en hel drös med spända filmentusiaster, påväg att se något dem aldrig tidigare skådat.
Bevittna ett mästerverk. Jag snackar inte "Rödskägg", "Yojimbo" eller "Vägvisaren".
Jag snackar om den film som har förändrat filmvärlden. "De sju Samurajerna" eller "Schichinin no samurai" som orginaltiteln är. Åter igen sitter flera filmentusiaster i biografen, 56 år senare i Göteborg. Jag är en utav dessa, vi ska se på "De sju samurajerna". En film som gav mig ett lyft i mitt filmintresse och gjorde så jag fatta intresse för äldre filmer. Iallafall, lamporna släcks, prasslet börjar, viskandet bakom mitt högra öra hör spända tittare.
Sprakligt ljud, halvkass bild, men ack så vackert. Kvaliten på bild och ljud är inte alltid så viktigt, är historien såhär bra så är det minsta man tänker på...
Spänning, humor, kärlek. Det är ett starkt recept till ett hårdkokt mästerverk.
Att jag, 22 år gammal (snart) sett detta på en biograf är helt ofattbart.
65 kronor är ett riktigt rimligt pris. 65 kronor för ett minne för livet.
Filmen gick på biograf Capitol, Cinemateket som ligger på Skanstorget, alldeles nedanför Skansen Krona.
Dem har tydligen visat kvalitetsfilm i många många år... Själv har jag en tröja därifrån som jag inte ens visste fortfarande fanns.

Jag fick en smärre inblick på varför just "De sju samurajerna". Akira Kurosawa (regissören till filmen) fyllde 100 år nu i år och dem har visat upp en hel del från Mr. Kurosawa. Alla dem tidigare nämnda, förrutom just "Rödskägg", varpå en vän till mig hade pratat om en hel del innan vi såg filmen...

HANDLING
Bönderna i en liten by är trötta på att ständigt bli överfallna och rånade av banditer. Byns vise man råder bönderna att rekrytera samurajer - professionella krigare - som kan skydda dem mot de allt vanligare överfallen. Det tar inte lång tid innan sju stycken väldigt olika samurajer har ställt sina tjänster till förfogande.

Kommentar
En sensuell film som varken har för bråttom eller släpar snigelspår efter sig för att vara i dess längd.
Ingen film som jag kan rekommendera till er som inte tål svartvitt eller långsamma filmer. Men jag kan säga som så att ni verkligen missar något. Dem stereotypiska karaktärerna, dem oförglömliga citaten och det mycket vackra fotot ger en verkligen upplevelse. Skådespelarna är verklighetstrogna och den spektakulära historien är bland det bästa. Det som separerar filmen från perfektion är den mycket irriterande musiken. Man får verkligen ont i öronen när man hör den, om det ska finnas filmmusik så ska det vara bra musik.
BETYG: +4/5

Hej alla, jag har tyvärr inte hunnit uppdatera nu på ett tag men ska försöka skärpa mig, jag hinner väll egentligen just nu heller men vill bara dra upp filmer jag sett under denna veckan.

Knight and Day (2010)
Regi: James Mangold

Handling
När June (Cameron Diaz) hamnar bredvid en mystisk, charmerande man (Tom Cruise) på en flygresa tror hon att hon mött mannen i sitt liv. Men det blir ett bryskt uppvaknande då han visar sig vara en spion på flykt. Detta blir början till en härva där June sätts i livsfara och måste avgöra om hennes drömman är en förrädare eller den enda hon faktiskt kan lita på.

Kommentar
Filmen var väll det man förväntade sig som mest...
Urlöjliga actionsekvenser och überdåliga/klichéfyllda one-liners.
Det som håller filmen samman är väll en del häftiga stunts och radarparet Tom Cruise och Cameron Diaz.
Men det är absolut inget som jag lär se igen, men visst är det godkänt för tillfället med en kompis i soffan.
BETYG -3/5


2:37 (2006)
Regi: Murali K Thalluri

Handling
Sex studenters komplicerade liv vävs samman med vardagliga situationer. Klockan 2.37 (PM) sker en tragedi som påverkar alla.

Kommentar
En indie film som verkligen ger en flera tankar, både under och efter tankar. Den har ett starkt budskap och amatöriska skådespelare som ger starka uttryck i både kroppsspråk och ansiktsuttryck.
Ett drama jag absolut kan rekommendera.
BETYG 4/5

Lost Boys: The thirst (2010)
Regi: Dario Piana

Handling
När vampyrjägaren Edgar Frog inser att han har nått botten, utan vänner eller socialt liv, blir han erbjuden en möjlighet: att rädda författaren Gwen Lieblings son från vampyren D.J. Dusk. Med hjälp av sina vänner Zoe och Lars beger han sig ut i en blodig kamp mot ondskan.

Kommentar
Efter att sett den andra filmen till kultrullen the Lost Boys så var jag väldigt skeptisk över hur denna tredje del skulle vara. Men till min förvåning så var filmen helt okej och hade en del scener man skulle kunna lägga som favoritscener från vampyrfilmer, visserligen så gillar ju inte jag vampyrer. Men denna är helt klart godkänd underhållning.
BETYG +2/5

Vacancy 2: The First Cut (2009)
Regi: Eric Bross

Handling
Tre ungdomar checkar in på motellet "Meadow View Inn" för en natts sömn, fullt omedvetna om motellets anställdas sjuka planer.

Kommentar
Jag var väll egentligen inte överförtjust i just första filmen, men den hade väll sina stunder.
Uppföljaren hade även den sina ljusa stunder, men den gav inte samma effekt som första och det hela kändes väll ganska mycket som repetition. Den var förutsägbar eftersom filmen handlar om innan första filmen vilket gav mig en ganska besvikande fundering.
BETYG 2/5

Om en pojke - About A Boy (2002)
Regi: Paul Weitz, Chris Weitz

Handling
Will lever ett tillbakalutat ungkarlsliv. Eftersom han är ekonomiskt oberoende tillbringar han sina dagar med att shoppa, se på TV och lyssna på musik. Hans avslappnade vardag vänds dock upp och ner när han lär känna den tolv år gamla Marcus, en pojke med ett minst sagt annorlunda hemmaliv.

Kommentar
"Om en pojke" har dem kvalificeringar som en feel-good rulle bör ha. Skratt, karaktär och en hel drös med fantastiska dialoger. En historia man bryr sig om och berörs av. En film där man känner igen sig i alla karaktärer.
Filmen ger en verkligen det där lilla extra.
BETYG 4/5

Sedan vill jag också tacka för alla filmtips...
Dem jag fått in är (och kommer att se + recensera) är...

Änglagård
Änglagård 2
The Last Meeting
Dagboken
Hole in One

Detta lär hända om en ca 2 veckor...
Tack ska ni ha och  hejs tills vidare.

"The Back-Up Plan", det lyser verkligen chick-flick över den. Den som söker efter förutsägbar romans, Jennifer Lopez dåliga agerande och en "hunk" som verkligen är en man vill slå på käften, hårt, (Inte för att han är en idiot eller har åsikter jag inte håller med om, han är en skam för filmmanlighet) har vad han/hon har letat efter.

Manuset är verkligen inget vidare förrutom just 2 scener som jag gillar lite extra mycket... Dem scenerna är citat från 2 statister med repliker. Men filmen är ingenting man kan sätta i värde, över huvudtaget.
Man kan inte ha missat filmen, man har sett det förrut och lär förmodligen göras igen.
Filmen är alldeles för orealistisk för att vara ett modernt drama.

Eric Christian Olsen söker med händerna (i princip hela filmen) efter J-Lo's bakdel, känns lite för desperat.
Kan inte kalla den för feel-good film, som den försöker vara.
-2/5 är betyget, Ingen rekomendation.

Predators är ett actionspäckat äventyr som verkligen styr dess komandon till att vara en underhållande sci/fi rulle. Den har väll det mesta man kan önska i en actionfilm. Tungt alteri, Adrian Brody med en Christian "The Dark Knight" Bale röst och häftiga stunts som får orginalet att dunsta hårt mot marken.

Det är absolut en klar förbättring i denna tredje del i serien, förrutom just en liten detalj. ROVDJUREN ÄR KLENA, dem säger i filmen att dem blir starkare och starkare, men detta skedde ju aldrig, nästan så att man blev lite orolig faktiskt.

Introt var som det ska vara, ger en snabb kick och inblick på action. Men kopiöst likt introt till den hyllade TV-serien "LOST" (som BTW bara hade en enda bra period, SÄSONG 1). Men den har den där ståtliga ljudteknologin, musiken i rätt stämma och kameran i rätt satt position. Brody börjar från start med ett generöst agerande. Medans Laurence Fishbourne (The Matrix) gav en glimt över sin dåliga sida. Inget bra.

Regin i all ära, men tycker att Robert Rodriguez skulle stannat i registolen och inte bara att producerat. Men Mr. Antal gjorde ett bra jobb i vilket fall.

Filmen får +3/5 och kan varmt rekommenderas till dem manliga läsarna.